Det råder höst delux i Stockholm just nu. Det känns som om det enda som skiljer dagarna från nätterna är en strimma grådis under ett par timmar innan mörkret faller igen. Luften är så fuktig att det bildas vattendroppar på glasögonen bara man går ut genom ytterdörren. Personligen påverkas jag inte så mycket av det trista vädret och mörkret men det märks på människor i min omgivning att det är lite tungt just nu. Tur att det snart är jul och lite ledighet. Då kommer det även upp en massa mysig julbelysning runt omkring i vår fina stadsmiljö som lyser upp lite. Såg faktiskt att det redan var en hel del sådant monterat inne i city när jag cyklade igenom under helgen. Stora ståtliga elektrifierade älgar, renar och en massa annat.
 |
| Gråmulen dag men lika gla är ja |
Vi har sålt vår bil och sedan ett par månader är det cykel som gäller vart vi än ska. Har faktiskt bara åkt kommunalt två-tre gånger sedan i somras. Det går bättre än förväntat. Det krävs att man planerar lite, t ex se till att man har regnkläder med sig i ryggsäcken och nyladdad belysning på styret. Vi får se hur det går i vinter när snön kommer men det står en omgång dubbade vinterdäck i källaren som ska på så snart halkan är här.
 |
| Farväl lilla bil, vi kommer att sakna dig! |
 |
| Nu blir det cykel i ur och skur. Igenimmade glajjor och regnvåta kläder. |
Sebastian är nu 5 år och 10 månader. Det är dags för en ny undersökning av hans hjärta någon gång under nästa år. Vi tänker i stort sett aldrig på hans hjärtfel längre vilket är skönt. Sist vi var på undersökning 2016 så visade den ingenting alarmerande. Det enda var ett litet läckage på en av klaffarna men det tyckte läkarna var så litet att det inte skulle påverka honom något. Han är ett riktigt energiknippe. Det är fullt ös från morgon till kväll. Just nu är det Nerfgun war som gäller. Vi turas om att jag varandra runt runt i lägenheten tills vi stupar. Nja, eller snarare tills jag stupar. Han har betydligt bättre kondis än farsan.
 |
| Sebastian och hans kompis Billie i skräckinjagande sminkningar |
 |
| När man snart är sex år så ramlar tänderna ut i en strid ström och växlas då snabbt mot en guldpeng |
Detta trots att jag det senaste året gått ned i vikt och förbättrat konditionen och fysiken genom regelbunden träning. Minst tre gånger i veckan på Sats och så 1-2 mils cykling varje dag. Det har gett resultat. Kroppen känns stark och jag orkar mycket mer. Har också dragit ned på alkoholen under hösten och under två månader drack jag ingenting. Det gav ingen större påverkan egentligen men det var ändå skönt att få vila upp levern lite. Äta bra, sova ordentligt och motionera regelbundet. Det är väl inte svårare än så faktiskt.
 |
| En gång var tredje månad träffar Kennet viktcoachen Ulrika och får sina framsteg eller motgångar svart på vitt |
Vår lilla familj här vid foten av vita berget mår med andra ord ganska så bra . En del småkrämpor har vi väl som alla andra. Lotta har sina axlar som värker till och från. Jag har en krånglande tennisarmbåge som värker men det är bara bagateller.
 |
| Selfie tagen i Japan vid besök hos mina pojkar i september |
 |
| Lotta och jag på en cykeltur på Kinnekulle i september 2018. |
Nu ser vi fram emot julen och eventuellt en tur upp till Ljungdalen tillsammans med familj. Vi får se. Blir det inte det så kommer vi fira nyår här hemma tillsammans med alla våra härliga vänner och det känns lyxigt att ha två så härliga alternativ att välja mellan.
Ha det bra så hörs vi snart igen
Kennet
