Visar inlägg med etikett resor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett resor. Visa alla inlägg

torsdag 12 juni 2014

Resan till Rom

Lotta, Sebbe och jag har varit i Rom på en långweekend. Här följer några tips om vad som fungerade bra, och vad som fungerade mindre bra. Dessutom ska jag försöka tipsa om vad vi tyckte var trevligt att se och uppleva i Rom.

Colosseum, en imponerande byggnad med en blodig historia.

Resan


Planet till Rom avgick 06:10 från Arlanda på fredagsmorgonen den 16 maj. Taxin plockade upp oss 04:00. Med facit i hand så var det dumt att åka så tidigt. Visst, man får en hel dag i Rom men vad spelar det för roll om ögonen blöder och hjärnan är som mjukost? Den som klarade av resan bäst var Sebastian eftersom han passade på att sova när han kunde. 


Sebastian röjer runt på Arlanda flygplats
Vi reste med SAS och hade bokat plusbiljetter för att få möjlighet att göra en ombokning ifall det skulle krävas. I priset för plus så ingår det även fria måltider och dryck på planet, möjlighet att välja platser längst fram i kabinen samt tillgång till SAS lounge på flygplatserna. Det var otvivelaktigt värt de extra 500 kronorna per biljett. 

Utanför flygplansfönstret passerar Sveriges landskap och Sebbe titta fascinerat på
Loungen på Fiumicino flygplatsen var ett andningshål vid hemresan och riktigt skönt att kunna hänga där, dricka kaffe, bubbel och mumsa på mackor eller kaffebröd som det bjöds på. Gratis WiFi och tidningar samt sköna stolar var inte heller fel. Vid nedresan så var det faktiskt några som utnyttjade tillgången till fri alkohol och satte igång att dricka vin och bubbel klockan sex på morgonen. Själva så nöjde vi oss med kaffe och frukost, vin skulle vi nog få tids nog ändå och av bättre kvalité än det som serverades ombord på flygplanet. Ska ni resa med SAS och speciellt med småbarn så rekommenderar jag er att kosta på er plus-biljetter.


Boende

Framme vid den imponerande porten som ledde upp till vår hyrda lägenhet.
Vid elva-tiden så var vi till slut framme vid vår hyrda lägenhet på Via del Gesú 80 mitt i det Gamla Rom. Vi möttes av en stor och pampig port på en skräpigt och lite risig bakgata. Vi fick vänta ett bra tag innan vår värd dök upp och släppte in oss. Lägenheten hade två rum i etage med sovrummet uppe och ett kombinerat vardagsrum och kök nere. Det var enkelt men funktionellt. Den utlovade takterassen med utsikt över Rom visade sig vara ett lite krypin på taket som nåddes genom att klättra ut genom sovrumsfönstret och den enda utsikten som bjöds på var rätt in i en husvägg.

Lotta Löfwall uppflugen i fönstersmygen i vår lägenhet
Lotta sitter och njuter av kvällssolen genom fönstret till vår lägenhet


Lotta och Sebbe utanför Pantheon
Vi lämnade vårt bagage i lägenheten och begav oss ut på en lite upptäcktsfärd i närområdet. Bara ett hundratal meter bort låg Pantheon. Det är den äldsta fortfarande fungerande katolska kyrkan. En fantastisk byggnad med ett vackert torg, eller Piazza som det heter på Italienska, utanför.

Pantheons berömda Oculus som mäter 8,2 meter i diameter

Lotta och Sebbe inne i Pantheon
 Ytterligare ett hundratal meter bort låg Piazza Navona, ett av roms största och vackraste torg. Mitt på torget står statyn Fontana dei Quattro Fiumi som uppfördes av den berömda skulptören Bernini. Omgivningarna andas historia och var man än tittar så ser man vackra byggnader och skulpturer. Fördelen med att bo mitt i gamla Rom är att alla sevärdheter ligger på bekvämt promenadavstånd. Nackdelen är att du bor mitt i turistghettot. Så fort vi lämnade lägenheten så var det packa med turister, försäljare och tiggare. Tänk dig Drottninggatan mellan T-centralen och Hötorget i Stockholm, eller Västra Långgatan i Gamla stan. Om vi skulle resa till Rom igen så tror jag inte vi skulle välja att bo där igen. Hellre lite längre att gå men genuint och trevligt.



Mat och dryck


Italien anses av många vara gastronomins högborg. Lotta och jag är båda intresserade av mat och vin så hade höga förväntningar på Roms kök. Jag känner mig inte så lite bortskämd och blasé när jag nu kämpar för att formulera mig. Maten vi åt var oftast helt ok men inte fantastisk, så kanske man kan sammanfatta det. Visst, vi hade med oss en liten anarkist på 17 månader så urvalet av restauranger krympte av den anledningen. Ingen småbarnsförälder med självbevarelsedrift går på lyxkrog med ett litet barn. Vi använde oss av Yelp och Travel Adviser apparna på våra iPhones för att få tips på bra ställen i lämpliga prisklasser och som inte låg alltför långt bort. Nu till ett par tips:

La Carbonara dal 1906

I Monti-kvarteren på på Via Panisperna 214 ligger restaurangen La Carbonara dal 1906. Här åt vi den bästa Pastan under vår vistelse i Rom. Restaurangen är långsmal och det som först ser ut att vara ett litet hål i väggen visar sig svälja en ansenlig mängd människor. Vi blir placerade nära entrén vilket passar oss bra då detta ofta är den mysigaste delen av restaurangen. Jag gissar att restaurangägarna lägger mest krut på att "pynta" den del av restaurangen som syns ut mot gatan. När man får in menyn blir man först lite förvirrad. Som tur var så hade vi läst på nätet hur det funkar. Menyn är bara på Italienska och det är helt beroende på kyparens dagshumör huruvida du kan räkna med att få den översatt till engelska. Du börjar med att beställa vilken typ av Pasta du vill äta. Då menar jag alltså enbart Pastan, inte sås eller andra ingredienser. Sen beställer du vilken "stil" eller "smak" du vill ha. Jag tog Bucatini Cacio e Pepe, en tjockare typ av spagetti med massor av riven Percorino, olivolja och svartpeppar. Mycket enkelt men väldigt gott.

Bar del Cinque

De  i vårt tycke mysigaste kvarteren ligger i ett område som kallas Trastevere. När vi planlöst gick omkring här passerade vi ett lite torg. På torget finns en bar som heter Bar del Cinque. Adressen är Vicolo Dè Cinque, 5. Baren ser rätt ruffig ut, och personalen matchar den känslan bra. En kvinna som jag utan tvekan kunnat ta för en missbrukare såg oss och sa att de precis lagat till hemgjord Tiramisu och av vi måste prova den. Inte så lite tveksamma så beställde vi  in en Tiramisu och ett par glas vin. Gissa om att vi blev positivt överraskade! Den godaste Tiramisun någonsin och perfekt vinval till det. De ska tydligen servera grymma Mojitos här också så är ni i området, prova detta ställe! Man ska inte döma hunden efter håren.

Lotta mumsar i sig av den jättegoda Tiramisun på Bar del Cinque.

La Fraschetta Romanesca

Denna lilla restaurang besökte vi på ren chansning. Vi gick förbi och tyckte att det såg trevligt ut. Alldeles innanför ingången var den stora ost och charkdisken och vi fick bord precis intill. Under tiden vi väntade på vår mat kom det in flera italienska sällskap vilket var lovande. Maten vi fick var enkel men väldigt god och med hög kvalité. Rekommenderas varm då den kände genuin och trevlig. Adressen är Via Tacito, 54. 

Charkdisken på La Fraschetta Romanesca.

Glass!!


Ett måste vid ett besök i Italien är att äta glass. I vart och vartannat gathörn hittar du en glassbar med låda efter låda av färggrann och ljuvlig glass. Vi provade flera olika ställen och även om det finns skillnader så är det alltid gott. Den bästa visade sig vara den som låg precis utanför vår lägenhet på Via del Gesü.








onsdag 25 september 2013

Oj oj oj vad mycket som hänt sedan sist

Sommaren har passerat med sedvanlig hyperdrive ilagd. Sitter på tåget mellan Örebro och Stockholm på väg hem från en konferens och vad passar väl bättre att fördriva tiden med än att skriva lite på bloggen. Var ska jag nu börja... Jo med en bild från sommarens segling.
För att få tillbringa så mycket tid som möjligt med Sebastian i sommar så planerade jag ihop en ledighet på sammantaget åtta veckor bestående av en del semester och en del föräldraledighet. Schemat var spikat redan från början, två veckor på Gotland, två veckor på landet, två veckors segling, och till sist två veckor i USA. För att begränsa mig lite och inte göra det här inlägget monstruöst långt så vill jag snabbspola lite här och där samt kasta mig lite fram och tillbaka i det som ska avhandlas.
Lotta badar i lagunen på Tärnskär

När jag och Lotta redan i våras planerade upp vår semester så var det ett par saker som oroade oss lite. Hur skulle det fungera att segla med Sebastian? Behövde vi tänka på något speciellt inför resan till USA i och med att hans korrigerade hjärtfel? Vi återkommer till USA resan.
Glada seglare

Segling i Stockholms skärgård

Lotta Löfwall får hjälp med att styra vår segelbåt Paragraf genom Stockholms skärgård
Sebastian hjälper Lotta med att styra

Seglingen visade sig fungera alldeles fantastiskt bra. Det hela underlättades naturligtvis av att han inte är så mobil ännu. Han ligger där han ligger så att säj! Det blev tio underbara dagar i stockholms skärgård med ovanligt mycket bad och sol. Bada tycker nu inte Sebbe om speciellt mycket, i alla fall inte den sorten som förknippas med kallt vatten. Vi försökte flera gånger att ta med honom ner i vattnet tillsammans med oss med samma gallskrikande unge som resultat var gång. Efter några försök så struntade vi i det. Vi vill inte riskera att framkalla någon medfödd aversion mot vatten.
Sebastian nyvaken i segelbåten


Lotta Löfwall i segelbåten
Lotta vid rodret 

Förutom detta så var det bara ett typiskt nybörjarfel som föranledde viss smolk i en annars klar bägare. Jag nöjer mig med att avråda alla småbarnsföräldrar som läser detta att boka in middag på fina restaurangen ungefär samtidigt som bebis borde gå och lägga sig för natten. Det är en dålig ide'! Jo, ja, just det, kryckorna gjorde kanske också att seglingen blev lite besvärligare än vanligt. Kryckorna kom sig av en liten incident tidigare på sommaren och kanske också faller in under kategorin nybörjarfel.

Olyckligt hopp på okänt vatten

De flesta lär sig redan som barn att man inte ska hoppa eller dyka på okänt vatten. Jag missade den lektionen. En kväll under vår vistelse på landet så gick vi ner för att ta ett kvällsdopp. Det var svalt i luften och Lotta var tveksam till det hela. För att övertyga henne så slängde jag av mig kläderna, gav henne kameran och bad henne föreviga den mest episka bomb som någonsin släppts i Vänerns mörka vatten. Ni kan själva se det dödsföraktande hoppet på bilden nedan. Jag ber om ursäkt för blottande av en medelålders mans rumpa men badkläder kändes inte viktigt just då.
Hoppa på okänt vatten, dålig idé!

Tyvärr var det inte mer än 30 centimeter djupt på landningsplatsen och botten bestod av stora elaka stenbumlingar. Smärta!! Med stora blödande skrapsår och jack i smalbenen samt en otäckt värkande fot linkade vi upp till huset. Kusinfru Jenny som till vardags arbetar som husläkare var tursamt nog på plats och plåstrade om mig samt undersökte foten. En trolig fraktur var diagnosen så dagen efter for jag in till Lidköpings sjukhus för röntgen vilket bekräftade detta. Frakturen var i ett mellanben vilket inte går att gipsa så ordinationen blev att hålla foten obelastad och gärna i högläge under fyra veckor. Kryckor som sagt. Krångligt i kombination med segelbåt, skärgård, klippor och bebis. Men det funkade det med. Fuskade lite när den värsta svullnaden och smärtan lagt sig, säg inget till Jenny ;)

USA resan

De två sista veckorna på semestern tillbringade vi hos vänner i New York state. Första veckan hos Louise, Henrik och Wille i Fairfield några mil längst kusten österut. Det är andra gången vi hälsar på hos dem och alltid lika trevligt. På dagarna var vi runt på egen hand eftersom de arbetade men kvällarna tillbringade vi tillsammans med goda middagar och rikliga mängder vin.
Framför familjen Olssons hus i Fairfield
Flygresan över till USA gick med direktflyg från Arlanda till JFK. Det tar lite drygt åtta timmar på ditresan då man har motvind och nästan en timme kortare på vägen hem. Vi reste med Sebastian sittandes i vårt knä vilket gick bra på ditvägen. Då reste vi på dagen och han kunde följa sin vanliga dygnsrytm med långa vakenperioder och en tupplur då och då. Vi trodde att hemresas skulle bli ännu enklare eftersom den flögs under natten. Det var fel! Sebastian kunde inte komma till ro utan var i stort sett vaken hela natten. Och vi med honom. Det var en rejält trött familj som kom hem och det tog oss flera dagar att komma i form efteråt. Tips till er som planerar att resa med småbarn, gör det på dagtid. Inför resan kontaktade vi Sebastians läkare som skrev ut ett intyg på engelska som beskrev hans tillstånd och vad som utförts vid operationen. Det hade vi med oss hela tiden om det skulle hända något som krävde läkarvård. Vi slapp lyckligtvis använda det.
Brunch med familjen Casey
Efter en underbar vecka hos the Olssons så bilade vi vidare norrut i New York state till Batavia som ligger mellan städerna Rochester och Buffalo. Där hälsade vi på Lottas värdfamilj från tiden hon pluggade i USA. Det är en härlig familj bestående av mom and dad och deras åtta(!!) barn. Vi bodde hemma hos Lisa, Dave och Lisas son Steven. Lisa och Lotta är lika gamla och var bästisar då. Vi blev otroligt väl mottagna, precis som om vi hörde till familjen. Alla bjöd hem oss på middagar och skämde bort oss kungligt.
Lisa, Steven och Lotta framför Niagarafallen


Vi gjorde en massa skoj där höjdpunkten måste ha varit Niagarafallen som var otroligt mäktiga att se. Det blev en oförglömlig vecka och en perfekt avslutning på semestern.
Avslutningsvis några bilder från sommarens segling

Revenge grundet utanför Sandhamn i sikte

För fulla segel

En trygg hand på rorkulten





Paragraf ligger tryggt förtöjd vid klippan


För fulla segel

Trångt med båtar på Sandhamn


Grundet Revenge rakt föröver

En grå och regnig dag men det är fortfarande skönt att bada


Far och son har ett förtroligt samtal





En vacker träbåt på väg in i lagunen på Tärnskär



Lotta och Sebastian ombord Paragraf


Paragraf förtöjd i Norrpada skärgård

Den otroligt fina takterassen ovanför krogen på Finnhamn.