Bebis, du och jag måste ha ett snack...

Du måste jobba på att kontrollera din ilska. Det fungerar inte att du börjar illskrika varenda gång du blir hungrig eller när blöjan är full med skit. Även pappor har känslor. Tänk om jag skulle bli blåröd i ansiktet, vifta med armar och ben för att sen skrika så lungorna nästan kommer ut genom munnen så fort något behov inte tillfredsställs omedelbart. Det är inte ok.

Sen är det inte speciellt socialt att somna mitt i måltiden eller samtalet. Rätt var det är så sluter du ögonen och blir alldeles ledlös i kroppen och det helt oavsett vad som pågår runt omkring.

Appropå mat ja. Du är verkligen en glupsk lite gynnare du. Pappa går på diet och du bara vräker i dig. Det är orättvist. Dessutom vill alla att du ska lägga på dig vikt varje vecka. Mamma tar tag i dina runda kinder och stabbiga ben och lyser av glädje. "Se så rund och go han är" kvittrar hon. Lägger jag på mig ett par hekto så blir det minsann andra ord i källan. "Ska du verkligen äta den där bullen", "du borde nog fundera lite på vad du stoppar i dig".

Inte nog med det, du har även lagt beslag på mammas bröst helt för dig själv. Inte en chans att pappa får lite kvalitetstid med henne längre, nä nä. Hon har bara ögon för dig. På nätterna ligger du mitt emellan oss och snarkar. Nä nu var jag orättvis, det är mamma som snarkar. Du snusar. Själv ligger man ute på kanten till vänster och trånar.

Men jag gillar verkligen våra små moments vi har ibland. Som i kväll när du låg i mitt knä och vi tittade på Metallica på tv tillsammans. Dina små armar viftar och jag förstår att musiken verkligen berör dig. Du trummar på som du aldrig gjort annat. Min lilla Lars Ulrich.

Det är ganska kul att se minerna du gör när du tar i för att bajsa också. Du blir tyst och koncentrerad. Ögonen går i kors och huden i ansiktet antar en mörkare röd nyans. Ibland är det extra svårt att få till det och då kan det gå som ristningar genom kroppen. Sen smattrar det till som en kulspruta i blöjan och det är dags att ropa på mamma.

Det är bara en sak till vi måste prata om. Normalt sett är det jag som står för charm and good looks i familjen. Sen du kom så har det ändrats. Ingen bryr sig längre om mig när vi går bort. Alla har bara ögon för dig. Det gullas och kelas så mycket att det måste vara osunt. Kompisar delar med sig. Alla har vi haft den där snygga kompisen som tar alla tjejer. Så får det inte bli mellan dig och mig bebis, Ok? Lova!

//Pappa

Veckorna flyger fram

Nu har vi varit hemma i snart två veckor och dagarna går verkligen fort. Vi har inte gjort någonting speciellt utan tar bara det lugnt hemma och håller hov för alla besökare som kommer med guld, myrra och rökelse. Några små utflykter har det blivit för att bland annat köpa lite bebisprylar som vi märkt saknas. Lotta mamma ville köpa en skötväska till oss men den vi tittat ut och fått tips ska vara bra var naturligtvis slut hos den lokala bebisprylslangaren. Som tur är finns "nätet" där 24/7 så vi beställde den hos babyshop.se istället.

Skip Hop Deluxe, fin present från Nina :)

Sebastian har mått bra sedan vi kom hem. Vi blev lite oroliga en kväll då vi tyckte att hans andning såg tyngre ut. Vi ringde till Astrid Lindgren som tyckte att vi skulle komma in så de fick titta på honom. Natten och morgonen efter så var allt som vanligt igen så vi ringde och avstyrde besöket. Onödigt att åka dit med all RS som virvlar runt. Sebastian blev nog besviken när han inte fick träffa de trevliga sjuksköterskorna på kardiologen så han passade på att dra ut sin sond. Det blev till att åka upp för att sätta en ny.

Sebastian har precis dragit bort sin sond ur näsan och då passade pappa på  att ta en bild.

När vi kom upp på barnkardiologen så var det helt folktomt. Efter att vi vimsat runt i tomma korridorer en stund som kom plötsligt all personal gående i en stor flock. De hade haft planering på förmiddagen så det var ren flax att vi kom precis som de var klara. Alla ville titta på Sebastian och han stortrivdes förstås. Han kommer att utveckla ett osunt narcissistiskt personlighetsdrag om den här uppståndelsen kring honom fortsätter :)

Vi håller nu på att fasa ut Monogen ur hans kost. Vi trappar ner under en vecka och ska på torsdag gå över till att bara få bröstmjölk. Det ska bli skönt att slippa hålla på med att blanda mat och sonda honom dygnet runt. Vi hoppas att han ska komma igång med amningen så vi slipper det. 

För precis en vecka sedan så började jag måndagsmorgonen med att ställa mig på vågen. För er som känner mig så vet ni att jag 2010 påbörjade en viktminskning från då 108 kg och gick ner 20 kg till 88 kg. Där har jag hållit mig, på ett par kilo när, fram tills dess att Lotta blev gravid. Under graviditeten har jag gått upp, det har inte undgått mig, men jag visste inte hur mycket.

WHAT!!!  Bilden togs ändå ett par dagar efter jag startade min diet.

Den stannade på 99,5 kg. Det betyder att jag gått upp nästan lika mycket som Lotta under graviditeten. Skillnaden är att jag har ingen förlossning i sikte.
Förra gången jag gick ner i vikt så startade jag med att köra en VLCD-diet med pulver från Allevo efter rekommendation av en väns sambo som är läkare. Det innebär att man under ett par veckor kick-startar viktminskningen genom att bara äta soppor och shakes med lågt kaloriintag. 660 kalorier per dygn. Problemet är att min mage blir som en betongklump av det jämrans pulvret.
Den här gången blev det istället en annan approach på problemet. VLCD, alltså Very Low Calorie Diet, funkar bra för mig så jag bokför alla kalorier och träning på Shapeup clubs hemsida, shapeupclub.com. Då kan jag ange vad jag ätit och hålla koll på kaloriintaget. Upplägget har varit att alternera pulver och vanlig kalorisnål mat. Frukostarna har varit samma varje dag, havregrynsgröt med färsk frukt och russin. Lunch och middag har bestått i mycket "rena" proteinkällor t ex kyckling eller kött tillsammans med rotfrukter eller sallad. Vissa mål har bytts ut mot Allevos Hallon/Bananshake.

För att ytterligare boosta viktminskningen så sprang jag två löppass på SATS. Det var tungt, tungt. Första passet blev det 4 km och andra gången 5 km. Då vi har haft Sacco, vår schäfer, denna vecka så valde jag att ta långa promenader resten av veckan i stället. Det har blivit mellan 6 och 10 km per dag.

Idag var det vägning igen och allt slit har gett resultat. - 2,9 kg. Härligt!

Kör på samma vis denna vecka för att nästa vecka öka kaloriintaget lite. Ska försöka ligga på 1000-1100 kalorier per dag tills alla kilon är borta.

//Kennet

Utskrivna från sjukhus

Vi matar Sebastian var tredje timme. Sondar honom med hjälp av en 20 ml spruta och en slang som går ner i hans mage via näsan. Han får 60 ml av en speciell ersättning som heter Monogen. Ni som följt bloggen vet att han behöver den för att skadan på lymfsystemet ska kunna läka. Vi blandar till Monogenet från ett pulver. 3,5 mått till 90 ml vatten. Sen tillsätter vi 2 ml Liquigen och 2 ml Resource. Det är kosttillskott med extra kalorier. Var tredje timme, dygnet runt, blandar vi ihop hans mat och matar honom. Det tar någonstans mellan 30-40 minuter varje gång. Det ska enligt sjukvårdspersonalen ta 20 minuter men om vi kör på i den takten så är det nästan ofelbart så att delar av måltiden kommer i retur. Det gör den ibland även om vi tar det lugnare men inte lika ofta.

Vaken och alert. Här ser man hans sond tydligt.

Mellan måltiderna ska Lotta pumpa också. En kvart på varje bröst. Var tredje timme. Det är för att mjölken inte ska sina. Vi bygger upp ett lager med bröstmjölk i frysen för framtida behov. Det blir så mycket att vi var tvungna att be morfar Clas ta med sig mjölk hem och lägga i sin frys.

Surmulen min. Han har nog precis ätit och nu åker det lite hiss i magen.

Det tar lite på Lottas krafter att hålla igång det här. Idag har hon varit lite stingslig och låg. Hon tycker det är tråkigt säger hon. Pumpa och mata, pumpa och mata. Det är rätt enformigt, det får jag hålla med om. Men vi klagar verkligen inte. Det får vara gärna vara enformigt, långsamt och tråkigt. Så länge Sebastian mår bra så är det ok med oss.

Idag var vi på Astrid Lindgren på återbesök igen. Vi har varit inskrivna där hela veckan och fått vara hemma på permis. Idag var det tänkt att vi skulle bli utskrivna. Det under förutsättning att matningen fungerar bra och att han går upp i vikt. Då förstår ni att vi varit ganska så motiverade att sköta matningen rigoröst. Alternativet, att behöva bli inlagda igen, lockar inte. Varje gång Sebastian har spytt så rynkas våra pannor nervöst. Det är kalorier som han behöver. Men det gick bra. Han har ju inte direkt sprungit iväg i vikt men 60 gram på två dagar får väl ändå anses ok. Ulf tittade på hjärtat och lungorna med ultraljud igen och sen blev vi utskrivna och hemskickade med en återbesökstid om en månad. Skönt!

När vi kom hem så fick vi oväntat besök. Blombud! Det var våra snälla kollegor på jobbet som skickat över en kvast med gratulationer. Tack så jättemycket :)

Sebastian beundrar de vackra blommorna som vännerna på jobbet skickat.

Avslutningsvis en bild från gårdagen då Lolly och Carina kom på besök. De hade med sig fina presenter till Sebastian. Lolly hade köpt en liten ängel i glas. Den har en alldeles speciell symbolik som jag ska förklara lite närmare i ett annat inlägg.
Carina kom med en helt underbar mjukiselefant. Den kommer säkert bli en favorit.

Lolly och Carina ser kära ut. Sebastian är en riktig charmör.

//Kennet