Sommaren som liksom aldrig riktigt lyfte...

Sommaren sammanfattad i en bild, lite naket, lite fleece,  lite molnigt men ändå tjo och tjim

Snuvad, lurad och blåst på konfekten. Så kan det kännas sig lite nu när man är tillbaka i selen och har börjat göra skäl för lönen igen. Det är i alla fall ett mycket populärt samtalsämne runt kaffemaskinerna på kontoret nu när alla börjar droppa in efter några veckor i frihet. Själva tycker vi nog att det ändå varit helt ok. Visst, det har inte varit särskilt varmt men solen har i alla fall tittat fram lite då och då.

Det var inte utan att man faktiskt önskade sig en våtdräkt när det var dags att bada

Om det beror på vädret eller inte så kan jag bara konstatera att sommaren även går till historien som den minst fotograferade sommaren någonsin. Kameran har fått ligga i sin väska alldeles för ofta. Lotta tycker nog att det har varit ganska så skönt eftersom det är hon och Sebastian som oftast är föremål för mitt intresse. Något som däremot ökat är användningen av mobilens kamera. Den har gått ganska varm. Det blir ju inte alls samma kvalité på bilderna som med min systemkamera men den är alltid med.

Mobilkamerabild på Sebastian och mig

Det var i alla fall väldigt mycket blåbär i skogarna i år. 

En annan anledning till att det blivit så lite fotograferat är nog att motiven tenderar att upprepa sig. Vi rör oss liksom i samma områden sommar efter sommar. Hur kul är det egentligen med 50 nya bilder på midsommarstången
i Västergötland, bad i mossen eller solbad på klipporna i Stockholms skärgård? Det blir liksom same same efter ett tag. Det är då som man borde ta fram sin kreativa ådra och se motiven på nytt vilket jag lovat mig själv att göra framöver.

Kreativt? Kanske inte, men ganska skoj!

Vad har vi då roat oss med i sommar? Bloggen blir alltmer en plats för mig att sammanfatta våra små förehavanden sedan sist. Det får vara så. Det är fint och bra på sitt sätt.

De första veckorna tillbringades på landstället i Västergötland. Som vanligt väntade oss några små överraskningar. Den första uppenbarade sig när vi satte på vattnet. Det sprutade vatten på ställen där det inte ska spruta vatten. Det visade sig att möss gnagt hål på den inkommande vattenslangen i bjälklaget. Då är det ju praktiskt att undertecknad arbetat några år som badrumsrenoverare och har lite koll på rör och sånt som hör vatten till. Det fixade sig efter lite mekande, svärande och rotande efter saker i förrådet.

Överraskning nummer två väntade på oss i toaletten. När jag graciöst hävde in mina nittiofem kilo genom dörröppningen och satte ner foten på golvet gav det med sig på oroväckande sätt. Efter en undersökning visade det sig att en rörkoppling som legat dold i bjälklaget läckt vatten, troligtvis under flera år. Golvet var helt ruttet och hölls bara ihop av plastmattan. Nu var det dags att ringa försäkringsbolaget och kalla in proffs. Nu när detta skrivs åtta veckor senare så står det fortfarande fläktar och torkar ut trät i bjälklag och väggar.

Bjälklaget i den vattenskadade toaletten är upprivet.

Dagarna gick fort på landet även om det blev väldigt lite badande och få båtutflykter. Vi renoverade fönster och gjorde utflykter i området. Vi fick besök av våra vänner i omgångar. Efter en månad var det dags att åka hem för att avsluta semestern i Stockholms Skärgård.

Kladdkaka som Gejdeungarna bakat, mums

Våra fantastiska vänner Malin och Jesper lånade ut Vitsgarn till oss under första veckan i skärgården. En vecka fulla av bastubad, paddling, båtutflykter och annat skoj.

Tänt var det här

Vår vana trogna sprang vi runt nakna mest hela tiden då ön är helt obefolkad och huset ligger helt för sig själv. Efter ett par dagar insåg vi dock att ön kryllade av unga grönklädda människor från sjövärnskåren som var där på en övning. Övningen gick ut på att hålla sig osynliga och de var därför lite besvikna över att vi fått syn på dem. Fyra dagar hade de smugit runt i skogen kring huset. De måste haft vansinnigt skoj åt de där två nakenfisarna som struttade runt på ön. Nåja, det bjuder vi på.

Lotta och Sebbe hälsar på sjövärnskåren.

När vi njutit av Vitsgarn i en vecka for vi vidare till Runmarö för att plocka upp båten. Veckan då vi fick låna Vitsgarn av Malin och Jesper så skulle de ha seglat med Paragrafen. Tyvärr visade det sig att generatorremmen gått av och att motorn därför fick dålig kylning och ingen laddning till batterierna. De fick ganska så omgående avbryta sin segling för att uppsöka varv och mekaniker för att ersätta remmen. Det blev otroligt lite båt för dem den här sommar och det känns så himla trist.

Lotta och Sebastian med Paragraf i bakgrunden 

Mörka moln på himlen

Lotta där hon trivs som bäst, vid rodret ombord på Paragraf

Med ny generatorrem och vind i seglen styrde vi kosan norrut mot Harö där Lotta skulle tillbringa ett par dagar på Lena och Måns nya sommarställe. På vägen släppte hon av mig i Stavsnäs och plockade upp Lena som matros. Jag skulle tillbaka in till stan för att gå på 50-årskalas. När jag sedan slöt upp med dem på Harö så hade vi ett par fina dagar där innan vi for vidare. En vecka lite drygt blev det innan det var dags att avsluta semestern och börja arbeta igen. 

Paragraf förtöjd vid bryggan hos Lena och Måns på Harö

Harö tillsammans med Lena och Måns

Sebastian har  verkligen haft en toppensommar. Vilken lyx att få tillbringa sex veckor tillsammans med mamma, pappa, kusiner, sysslingar och kompisar. Han har verkligen tagit ett skutt i utveckling upplever vi. Han sjunger, dansar, pratar, klättrar och röjer. En riktigt härlig unge helt enkelt. När han kom tillbaka till förskolan så blev även personalen förvånade över hur mycket som hänt under sommaren, speciellt med hans tal. Nu kan han berätta i långa utläggningar om saker som hänt. Jättekul.

Mys i soffan med kusinerna Ella och Tova

Det var en sammanfattning av vår semester i år. Nu väntar ett par månaders intensivt arbete innan vi ska iväg på vår smekmånad. Resa till Thailand och Koh Mook är bokad. Det blir två veckor i paradiset. Otroligt skönt att ha något att se fram emot under hösten. Avslutar med en bild hämtad på nätet och som visar hotellet där vi ska bo, Koh Mook Sivalai beach resort.

Koh Mook Sivalai Beach resort

//Kennet

Sommarens segling är över och...

Sebastian har njutit varje sekund av den precis som hans föräldrar har gjort. Nåja, vindvridningen med orkanstyrka rakt akter ifrån klockan fyra på morgonen på Bugö var kanske inte helt njutningsfull men i övrigt så har allt varit toppen.

Passage ut genom Baggensstäket 

För fulla segel

Det här är fjärde året som jag och Lotta seglar tillsammans i Stockholms skärgård. Det är andra året med Sebastian. Vi brukar vara ute två till tre veckor och i år blev det drygt två. Förra året var Sebastian dryga halvåret och inte så mobil, han låg helt enkelt still där man la ner honom. Vi förstod att så inte skulle bli fallet i år. Flera bekanta med barn hade varnat oss för att det kunde bli lite jobbigt så vi var förbereda på det värsta. Men det har gått riktigt bra.

Sebbe och Lotta badar på Nåttarös långgrunda strand

Vid vårrustningen så monterade vi ett nytt bordsstativ från företaget Lagoon som förutom bordsskivor även säljer en barnsadel som passar i samma fäste på stativet. Där satt Sebbe fastspänd när vi behövde ha alla fyra händer tillgänglig, t ex vid tilläggning och avfärd. Han tyckte även om att sitta på en av britsarna i ruffen och leka med sina leksaker och titta lite i böcker. Visst, han lärde sig snabbt hur man öppnar luckorna till stuvutrymmena ovanför bristsen där vi förvarade torrvaror. Kakor, russin och tepåsar blev snart ett enda kaos men det går ju att städa upp.

Sebastian i sin kaptensstol blir underhållen av sin mamma

För att underlätta för honom och våra nerver beslöt vi oss för att skippa ytterskärgården denna sommar. Det var även ett klokt val då algblomningen var i full gång när vi påbörjade seglingen. Då vi passerade utanför Utö så var det tjockt med alger, det påminde mer om ärtsoppa än vatten.

Det blev också färre naturhamnar än vanligt. Istället la vi till på större öar och hamnar där det fanns möjlighet till promenader, handla glass och bada på sandstrand. Vi hälsade på flera goda vänner på deras landställen, Camilla och Thomas på Älgö, Alice och Nemo på Sandhamn, Malin B och Jesper på Vitsgarn, Malin W på Fagerö och till sist Anne och Kurt på Runmarö. Alla har ni dessa fantastiska skärgårdsställen och chansen för oss att få njuta av dem och er gästfrihet har betytt massor för oss. Tack!

Härligt terassmys hos Camilla och Thomas på Älgö

På besök hos Alice och Nemo i deras sommarhus på Sandhamn

Malin, vår vackra båtpartner och tillika värdinna på Vitsgarn.

Hela gänget på Vitsgarn utom undertecknad.

Vitsgarn där Malin och Jesper har sommarhus är ett givet mål på varje segling. Ofta startar vi här men i år tog vi oss dit enkom för att njuta av deras trevliga sällskap. I år kom även Lottas gamla barndomskompis Melker dit med sin fru Ana. Vi badade, lekte och hade det allmänt gott där i dagarna två.

Lotta seglar optimistjolle på Vitsgarn

Men viss blev det en och annan naturhamn. Nyheter för i år var bland annat Bugö, Braka och Stora Hansten.

Lotta tar ett dopp

Lite blåstång skrämmer inte en äkta skärgårdstjej

På Bugö strålade vi samman med min bror, hans fru och lilla kusin Tova. De har köpt båt denna säsong och detta var den första längre turen för dem. Lotta hade kollat på vädret och då det skulle blåsa hårt från öst under natten så letade vi länge innan vi hittade en bra hamn på Bugö. Den var väl skyddad för alla vindar utom rak väst. Det låg ganska många båtar i viken som sökt skydd för natten. Klockan 4 på morgonen vaknad vi av ett galet åskoväder med hällregn och kraftiga vindar från....Väst! Precis alla båtägare var uppe på däck för att rädda sina båtar från skador. Det gick dock snabbt över och efter en timme kunde vi krypa till kojs igen men det var svårt att koppla av och somna om.

Bosse, Tova och Tessan på sin nyinköpta Saga 25 ann0 nittonhundrasjuttionågonting.

I vissa hamnar låg vi två dagar men oftast blev det bara en. Vi tog det oftast lugn med frukost, morgondopp och kanske t o m lunch innan vi på eftermiddagen seglade mellan två och fyra timmar. Eftersom Sebastian oftast sover middag på eftermiddagen så blev passen ute till sjöss inte så långa för honom.

Sebastian sover gott i förruffen

Det har varit varmt i sommar. Sjukt varmt! Vattentemperaturen har pendlat mellan 24-27 grader vart vi än varit. Så varmt i vattnet har jag aldrig upplevt i Stockholms skärgård. I luften har det oftast varit runt 26-28 grader. Vi har badat och badat och badat för att hålla oss någorlunda svala. Sebastian trivs bäst när han få bada i blaja eller en hink. Han står gärna i strandkanten och kastar småsten i vattnet men skippar helst att blöta ner sig.