Dags att summera 2014

När jag sitter här och ska summera 2014 så tänkte jag först att det inte hänt så mycket i år. Sen tänker jag tillbaka lite mer noga och inser att det varit ett alldeles speciellt år på många sätt och vis, inte lika dramatiskt och omtumlande som 2013 kanske men speciellt, absolut!

Som vanligt ska det bli en del bilder från året som varit, en del av dem kanske ni redan sett i tidigare inlägg men det får väl vara så tänker jag. Inlägg som detta är kanske mest riktat till oss själva i familjen, en slags årskrönika för Löfwall-Björkman, eller så kan man se det som en snabbspolning för att skumma igen vad vi haft för oss år.

2014 började ungefär som detta år slutar, med fest och ståhej. Vi firade Sebastians 1-års dag den 4 januari och massor av våra vänner och släktingar var där för att gratulera.

Goda födelsedagstårtor

Sebbe provar den vackra mini-flygeln som hans gudföräldrar gav honom i ett-årspresent.

Sen sparkade vi ut julen med dans och sång den 18 januari på Sofia församlings årliga julgransplundring. Det var fullt med barn och föräldrar som dansade runt granen och hade jättetrevligt ihop.

Lotta och Sebastian dansar runt granen

I januari gick jag på föräldraledighet och Lotta började arbeta igen efter ett helt år hemma med Sebbe. För mig blev det nio månaders ledigt under 2014 vilket är den längsta sammanhållna ledigheten sedan jag började arbeta för 30 år sedan. Vi fick snabbt nya rutiner och ledigheten tillbringades på öppen förskola och sångstunder på förmiddagarna. På eftermiddagen hängde vi ofta med Sebastians bästis Hanna som är tre veckor äldre än honom. Med Hanna följde även hennes fantastiska föräldrar Thomas och Camilla som var ett trevligt och välkommet sällskap under hela ledigheten. Vi gick på museer, besökte Skansen frekvent och tog massor av mysiga fikor och luncher tillsammans.

Bästa kompisen Hanna på Skansen

Sebastian på sångstund i kyrkan.

Hanna kör traktor ute på Siggesta gård

En dag i veckan brukar vi hänga med mormor Nina också. Hon har varit ett riktigt superstöd för oss hela året och det är fantastiskt att hon engagerar sig så i sina barnbarn. En riktig supermormor. Sebbe älskar sin mommo och blir alltid lika glad när vi ska dit. Speciellt glad blir han om kusin Kerstin är där samtidigt vilket hon oftast varit. Kerstin är så rolig, spännande och alldeles underbar. Utan tvekan Sebastians första kärlek. Ibland springer han runt och ropar efter henne, Erstin? Erstin? och blir olycklig om hon inte är där.

Nina och Kerstin i Fjärilshuset

Den 10 mars var vi på Astrid Lindgrens igen för att kolla Sebastians hjärta. Det vore fel att påstå att det börjar bli rutin nu men vi är i alla fall mycket lugnare nu än vi varit tidigare. Ulf och sköterskan fick verkligen ta till alla trick i boken för att få Sebastian att ligga tillräckligt stilla men till sist kunde vi konstatera att allt såg bra ut. 

Sebastian skrattar och sprattlar när Ulf försöker undersöka hans hjärta.

En månad senare slängde vi Paragraf i havet i sjön och startskottet för årets seglingssäsong har därmed gått. Men innan det skulle bli sommar blev det ännu mer vinter. Under Påskveckan for vi upp till stugan i Ljungdalen tillsammans med familjen Gejde. Sebbe är förstås i himmelriket när han ska få tillbringa en hel vecka tillsammans med sin kära kusiner. Det blev en jättehärlig vecka med sol, snö och massor av trevligt umgänge. Jag lyckade vinna en burk starköl genom att komma först i den årliga diff-slalomtävlingen Påskstöten. Sebbe packades ner i en skön fjällpulka och verkade trivas bra med det när vi gick på tur ute på fjället.

Paragraf på väg ner i Mälarens vatten

Sebastian nedpackad i fjällpulkan och faktiskt ganska nöjd med det.

Kennet på tur med Sebbe på släp i pulkan

Fika paus i snön uppe på Dunfjället

I mitten av maj åkte vi ner till Rom över en långhelg. Vi hyrde en liten lägenhet i etage som låg mitt inne i central Rom precis intill Pantheon och Piazza Navona. En trevlig resa om än inte fantastisk. Vi tycket att det var alldeles för turistigt och vi insåg under denna resa att det inte är optimalt att uppleva en storstad i sällskap med en 1,5 åring. Sebastian tyckte det var tråkigt att behöva åka så mycket vagn och vi ville så klart hinna med att se så mycket som möjligt. Kanske åker vi tillbaka hit någon gång i framtiden när han är stor nog att uppskatta det.

På Arlanda och väntar på att flyget ska avgå mot Rom

Sebastian diggar ihop med ett par gatumusiker i Rom

Åh vips så var det sommar igen. Vi pysslade och trixade med semester och föräldradagar så vi fick vara lediga åtta veckor tillsammans, väldigt lyxigt. som vanligt åkte vi ner till landet i Västergötland lagom till midsommar. Det var första sommaren som vi, tillsammans med Lottas syster och familj, var helägare till stugan. Vi hade gjort upp en lång lista på saker som skulle fixas. Vi tog en tur till IKEA i Uddevalla och köpte nya soffor, ny matta och en del annat smått och gott. Det var säkert inte helt lätt för mormor Nina att se allt gammalt invant åka ut och ersättas av nytt

Under de veckor som Lotta, Sebbe och jag var nere blev det en hel del gjort. Nya hyllor sattes upp, tv-antennen byttes ut och en ny 4G antenn för bättre mobiltäckning monterades också. Men det största arbetet var ändå trädröjningen på tomten. Ett tiotal stora granar tog vi ner, kvistade av och sågade upp i kubbar. Allt ris, och det blir en saaatans massa ris, släpade vi ut i skogen bakom oss. Bra motion men oj så svettigt och bromsarna som tydligen älskar svettiga medelålders män var en plåga.

Vi fick besök av Malin, Elisabeth och Daniel också. Hur mysigt som helst. Vi tillbringade ett par dagar med att göra utflykter  i området kring Kinnekulle och han även med en kort båtutflykt på Vänern. 

Undertecknad, brukar sällan fastan på bild så det gäller att passa på när tillfälle bjuds.

Sebbe, Lotta, Malin och Elisabeth i utsiktstornet på toppen av Kinnekulle.

Sista veckan var vi tillsammans med Lottas syster och familj. Fantastiskt mysigt och Sebbe tyckte förstås att det superkul att få rå om sina kusiner en hel vecka. Ola och Beata tog sedan ett rejält tag med inredningen, målade och fixade. Det blev så himla bra alltsamma!

När vi kom tillbaka till stan bar det direkt ut i skärgården. I år låg Paragraf kvar inne på Långholmen så vi fick segla ut henne och passade då på att stanna en natt hos Camilla och Thomas på deras fina landställe på Älgö. Sen seglade vi vidare till Vitsgarn där vi tillbringade ett par dagar med Malin, Jesper, Nike och Alba. Vi äger vår fina segelbåt Paragraf ihop med dem som nu låg och guppade längs den gamla Ballongbryggan. Melker och Ana anslöt också och tillsammans badade vi, seglade optimistjolle, åkte badring och framförallt åt god mat och drack gott vin tillsammans. 

Seglar ut genom Baggensstäket.

Lotta seglar optimistjolle på Vitsgarn.

Sommarens segling gick sen norrut och vi försökte detta år stanna till på lite mer barnvänliga ställen med sandstrand och glasskiosk. I börja var det en himla massa alger i vattnet som drog ner mysfaktorn en del men ju längre norrut vi kom desto finare blev det. Välbesökta hamnar varvades med naturhamnar på ensliga öar i ytterskärgården. Många härliga dagar blev det med sol, nakenbad från ensliga klippor, mys i ruffen när åskan gick och naturligtvis ett obligatoriskt stopp hos Malin på Fagerö.

Bad från klipporna på Vitsgarn.

Våra åtta veckor gick alldeles för snabbt och snart var det dags för Lotta att börja jobba igen. Veckan innan hon började var vi en sväng ner till landet. Det vart en bra avslutning på semestern och vi fick även besök av Fredrik, Juni och Felix som var på väg hem från Göteborg. 

Lotta jobbade ett par veckor och under tiden skolade jag in Sebastian på förskolan Stenkolet och hans avdelning Nyckelpigan. I två hela veckor hängde vi där tillsammans, till en början bara ett par timmar åt gången men sen hela dagar. Vi föräldrar satt i solen på gården och tittade på när alla småttingarna utforskade sina nya domäner. Väldigt trevligt men när det så var dags att lämna Sebbe själv och åka till jobbet för första gången på nio månader så kändes det faktiskt ganska skönt. Det var liksom dags!

Hösten gick sin gilla gång och vardagen bröts först i början av november då vi åkte till Spanien en vecka. Lottas pappa Clas har köpt en lägenhet i Torre Vieja tillsammans med sin fru Kirsti. Det var inte så dumt att lämna ett mörkt höstrusk för ett soligt och varmt Spanien. Området i sig var kanske inte det skojigaste men lägenheten var fin och stränderna fantastiska. Flera kilometer långa och med hela Medelhavet som rullade in i härliga vågor. På dagarna låg vi antingen på stranden eller så gjorde vi små utflykter. En dag for vi upp i bergen och en annan in till Alicante. Vår balkong låg högt upp och med en fantastisk utsikt över havet. Flera kvällar steg en stor nymåne upp ur havet och speglade sig i vattnet. Mycket romantiskt. Jag passade på att springa på kvällarna och sprang då precis i vattenbrynet längs stranden med sällskap bara av vågornas brus och månen som var på väg upp. Bättre löprundor än så är det svårt att tänka sig. 

Utsikten från vår balkon vid soluppgången

Lotta och Sebastian på stranden

Den 28/11 var vi på årets andra kontroll med Sebastian. Vi träffade Ulf igen på Astrid Lindgrens. Även denna gång såg allting bra ut. Nu kommer han få gå på kontroll en gång om årets i fortsättningen och om allt ser bra ut framöver kanske det blir ändå mer sällan.

Vintern dök aldrig riktigt upp innan julen var här. Precis innan vi åkte till Spanien så hände det något skoj. Vi träffade vår granne i lägenheten bredvid. Hon berättade att en kollega till henne som bor i samma förening som oss skulle sälja sin lägenhet. En trea på 86 kvm med uteplats, väldigt lik den vi har idag men 25 kvm större. Hon visste att vi var sugna på större och tyckte vi kunde slå en signal till mäklaren. Det gjorde vi och en vecka senare skrev vi kontrakt. Tänk vad fort det kan gå! Vi fick köpa den innan visning och gav en hiskelig massa pengar för den så när det var dags att sälja vår lägenhet var vi jättenervösa. Tänk om ingen vill ha den. Till råga på allt så visade det sig att en annan granne i samma trapphus skulle sälja sin lägenhet som är väldigt lik vår och ha visning samma helg. Hon fick sin såld innan visning till slut och till ett pris som var helt galet bra. Ingen visade intresse för vår lägenhet innan visning så det var minst sagt lite pirrigt. Nu gick även vår försäljning bra och vi fick långt mer än vad vi hade hoppats på. Den 29 januari får vi tillträde till vår nya lägenhet och har sen tre veckor på oss innan vi ska lämna vår. Det blir tid till att fixa i ordning lite och kan flytta lite i lugn och ro.

Vår nya lägenhet

När vi nu satt där i december och lägenheten var såld med en bra vinst så slog det oss att vi kanske skulle passa på att göra något vettigt med pengarna. Vad kan vara vettigare än att ställa till med bröllop? Sagt och gjort, planeringen är i full gång och i går så betalade vi in bokningsavgiften till festlokalen. Den 6 juni ska vi bli herr och fru Löfwall-Björkman. Iiiiiiiii, jag kan knappt bärga mig :)

Bröllopsinbjudan

Nu ska jag avsluta det här mastodontinlägget. Jul och nyår ligger bakom oss. Vi har firat Sebastians två-årsdag också och nu ser vi bara fram emot en otroligt spännande vår och sommar.

Sebbe 2 år

Ha det gott så hörs vi under året!

//Kennet

Sommarens segling är över och...

Sebastian har njutit varje sekund av den precis som hans föräldrar har gjort. Nåja, vindvridningen med orkanstyrka rakt akter ifrån klockan fyra på morgonen på Bugö var kanske inte helt njutningsfull men i övrigt så har allt varit toppen.

Passage ut genom Baggensstäket 

För fulla segel

Det här är fjärde året som jag och Lotta seglar tillsammans i Stockholms skärgård. Det är andra året med Sebastian. Vi brukar vara ute två till tre veckor och i år blev det drygt två. Förra året var Sebastian dryga halvåret och inte så mobil, han låg helt enkelt still där man la ner honom. Vi förstod att så inte skulle bli fallet i år. Flera bekanta med barn hade varnat oss för att det kunde bli lite jobbigt så vi var förbereda på det värsta. Men det har gått riktigt bra.

Sebbe och Lotta badar på Nåttarös långgrunda strand

Vid vårrustningen så monterade vi ett nytt bordsstativ från företaget Lagoon som förutom bordsskivor även säljer en barnsadel som passar i samma fäste på stativet. Där satt Sebbe fastspänd när vi behövde ha alla fyra händer tillgänglig, t ex vid tilläggning och avfärd. Han tyckte även om att sitta på en av britsarna i ruffen och leka med sina leksaker och titta lite i böcker. Visst, han lärde sig snabbt hur man öppnar luckorna till stuvutrymmena ovanför bristsen där vi förvarade torrvaror. Kakor, russin och tepåsar blev snart ett enda kaos men det går ju att städa upp.

Sebastian i sin kaptensstol blir underhållen av sin mamma

För att underlätta för honom och våra nerver beslöt vi oss för att skippa ytterskärgården denna sommar. Det var även ett klokt val då algblomningen var i full gång när vi påbörjade seglingen. Då vi passerade utanför Utö så var det tjockt med alger, det påminde mer om ärtsoppa än vatten.

Det blev också färre naturhamnar än vanligt. Istället la vi till på större öar och hamnar där det fanns möjlighet till promenader, handla glass och bada på sandstrand. Vi hälsade på flera goda vänner på deras landställen, Camilla och Thomas på Älgö, Alice och Nemo på Sandhamn, Malin B och Jesper på Vitsgarn, Malin W på Fagerö och till sist Anne och Kurt på Runmarö. Alla har ni dessa fantastiska skärgårdsställen och chansen för oss att få njuta av dem och er gästfrihet har betytt massor för oss. Tack!

Härligt terassmys hos Camilla och Thomas på Älgö

På besök hos Alice och Nemo i deras sommarhus på Sandhamn

Malin, vår vackra båtpartner och tillika värdinna på Vitsgarn.

Hela gänget på Vitsgarn utom undertecknad.

Vitsgarn där Malin och Jesper har sommarhus är ett givet mål på varje segling. Ofta startar vi här men i år tog vi oss dit enkom för att njuta av deras trevliga sällskap. I år kom även Lottas gamla barndomskompis Melker dit med sin fru Ana. Vi badade, lekte och hade det allmänt gott där i dagarna två.

Lotta seglar optimistjolle på Vitsgarn

Men viss blev det en och annan naturhamn. Nyheter för i år var bland annat Bugö, Braka och Stora Hansten.

Lotta tar ett dopp

Lite blåstång skrämmer inte en äkta skärgårdstjej

På Bugö strålade vi samman med min bror, hans fru och lilla kusin Tova. De har köpt båt denna säsong och detta var den första längre turen för dem. Lotta hade kollat på vädret och då det skulle blåsa hårt från öst under natten så letade vi länge innan vi hittade en bra hamn på Bugö. Den var väl skyddad för alla vindar utom rak väst. Det låg ganska många båtar i viken som sökt skydd för natten. Klockan 4 på morgonen vaknad vi av ett galet åskoväder med hällregn och kraftiga vindar från....Väst! Precis alla båtägare var uppe på däck för att rädda sina båtar från skador. Det gick dock snabbt över och efter en timme kunde vi krypa till kojs igen men det var svårt att koppla av och somna om.

Bosse, Tova och Tessan på sin nyinköpta Saga 25 ann0 nittonhundrasjuttionågonting.

I vissa hamnar låg vi två dagar men oftast blev det bara en. Vi tog det oftast lugn med frukost, morgondopp och kanske t o m lunch innan vi på eftermiddagen seglade mellan två och fyra timmar. Eftersom Sebastian oftast sover middag på eftermiddagen så blev passen ute till sjöss inte så långa för honom.

Sebastian sover gott i förruffen

Det har varit varmt i sommar. Sjukt varmt! Vattentemperaturen har pendlat mellan 24-27 grader vart vi än varit. Så varmt i vattnet har jag aldrig upplevt i Stockholms skärgård. I luften har det oftast varit runt 26-28 grader. Vi har badat och badat och badat för att hålla oss någorlunda svala. Sebastian trivs bäst när han få bada i blaja eller en hink. Han står gärna i strandkanten och kastar småsten i vattnet men skippar helst att blöta ner sig.

                                                                

Det gungar så sjönt

Sitter i sittbrunnen och vaggar sakta från sida till sida. Kvällen är ljum och runt omkring hörs välbekanta ljud från gräshoppor och båtgrannar. Lotta stökar nere i ruffen och Sebastian sover i förpiken. Det är sommar och nu trivs jag som allra bäst.

Rapport från ett somrigt Västergötland

 Tre av åtta veckors semester är nu avverkade. Lotta, Sebbe och jag har tillbringat dessa på vårt nygamla sommarställe i Västergötland. Nygammalt på det viset att Lotta och hennes syster precis fått ta över det efter sin mamma som inte längre orkade driva runt det på egen hand. Fantastiskt generöst och ett bra tillfälle att se hur livet som "godsägare" fungerar.

Sommarstugan ligger alltså i Västergötland och  är placerad bara ett par hundra meter från Vänerns strand. Närmaste tätort är Österäng i Götene kommun och sommarstugeområdet kallas för Björstorp. Till stugan hör även en båtplats och där ligger en styrpulpetare förtöjd för kortare badturer ut till öarna i närheten. Nedan ett par bilder från en tur till ön Vigeln.

Sebbe trummar på mammas mage vilket verkar kittla en del :)

Det fanns små hålor med djupt vatten bland stenarna och Sebbe älskade att doppa sig där.

 Det är en liten sportstuga byggd 1968 av Lottas mamma och pappa. Det finns även en timrad gäststuga som fungerar som vårt sovrum när vi är här. Det har alltid varit ett digitalt svart hål här så det första vi fixade var en riktantenn för GSM och en ny tv-antenn. Så nu finns det i alla fall fungerande tv och ett halvskakigt mobilt bredband. Vi har jobbat på flitigt med att försöka sätta vår egen prägel på huset och tomten de här veckorna. Det har blivit nya soffor, hyllsystem, infravärme  och så har vi också fällt en del stora granar på tomten för att lätta upp lite. Det kändes lite som om tomten var uthuggen ur granskogen innan dess men nu är det övervägande lövträd omkring oss.

Bad i diskbaljan, en klassiker för varje 1,5-åring

I området har även Lottas moster och familj en stuga. Varje sommar samlas alla i familjen med kusiner och sysslingar för att fira midsommar. Sen brukar kusinerna turas om att vara här så det finns alltid barn att leka med för Sebbe som verkar trivas med att vara minst i gänget. Han får i alla fall massor av uppmärksamhet. 

Självplock av jordgubbar utanför Lidköping

Sebbe plockade kanske inte så många men åt desto fler

Sommaren så här lång har alltså varit utmärkt. Vi har förätit oss på jordgubbar men Klings goda vaniljglass. Promenader på Kinnekulle i de vackra ädellövskogarna har det också blivit. Båtturer och massor av sol och bad. Mys på tomten och goda middagar i vänner och släkts sällskap. För första gången har vi haft besök av vänner från Stockholm här då Malin W, Elisabeth och Daniel stannade över en helg. Det var supermysigt och vi hoppas att de kommer tillbaka fler gånger.

Lotta och Sebbe har skoj ihop

Nu har vi en vecka kvar här på landet innan vi åker hem till Stockholm igen. Då väntar tre veckors segling i skärgården, något som jag personligen har längtat efter något så otroligt mycket. Det kommer bli toppen. Bilder och lite rapportering kommer så småningom.

Ha en fortsatt toppensommar så hörs vi i augusti!

Resan till Rom

Lotta, Sebbe och jag har varit i Rom på en långweekend. Här följer några tips om vad som fungerade bra, och vad som fungerade mindre bra. Dessutom ska jag försöka tipsa om vad vi tyckte var trevligt att se och uppleva i Rom.

Colosseum, en imponerande byggnad med en blodig historia.

Resan

Planet till Rom avgick 06:10 från Arlanda på fredagsmorgonen den 16 maj. Taxin plockade upp oss 04:00. Med facit i hand så var det dumt att åka så tidigt. Visst, man får en hel dag i Rom men vad spelar det för roll om ögonen blöder och hjärnan är som mjukost? Den som klarade av resan bäst var Sebastian eftersom han passade på att sova när han kunde. 

Sebastian röjer runt på Arlanda flygplats

Vi reste med SAS och hade bokat plusbiljetter för att få möjlighet att göra en ombokning ifall det skulle krävas. I priset för plus så ingår det även fria måltider och dryck på planet, möjlighet att välja platser längst fram i kabinen samt tillgång till SAS lounge på flygplatserna. Det var otvivelaktigt värt de extra 500 kronorna per biljett. 

Utanför flygplansfönstret passerar Sveriges landskap och Sebbe titta fascinerat på

Loungen på Fiumicino flygplatsen var ett andningshål vid hemresan och riktigt skönt att kunna hänga där, dricka kaffe, bubbel och mumsa på mackor eller kaffebröd som det bjöds på. Gratis WiFi och tidningar samt sköna stolar var inte heller fel. Vid nedresan så var det faktiskt några som utnyttjade tillgången till fri alkohol och satte igång att dricka vin och bubbel klockan sex på morgonen. Själva så nöjde vi oss med kaffe och frukost, vin skulle vi nog få tids nog ändå och av bättre kvalité än det som serverades ombord på flygplanet. Ska ni resa med SAS och speciellt med småbarn så rekommenderar jag er att kosta på er plus-biljetter.

Boende

Framme vid den imponerande porten som ledde upp till vår hyrda lägenhet.

Vid elva-tiden så var vi till slut framme vid vår hyrda lägenhet på Via del Gesú 80 mitt i det Gamla Rom. Vi möttes av en stor och pampig port på en skräpigt och lite risig bakgata. Vi fick vänta ett bra tag innan vår värd dök upp och släppte in oss. Lägenheten hade två rum i etage med sovrummet uppe och ett kombinerat vardagsrum och kök nere. Det var enkelt men funktionellt. Den utlovade takterassen med utsikt över Rom visade sig vara ett lite krypin på taket som nåddes genom att klättra ut genom sovrumsfönstret och den enda utsikten som bjöds på var rätt in i en husvägg.

Lotta sitter och njuter av kvällssolen genom fönstret till vår lägenhet

Lotta och Sebbe utanför Pantheon

Vi lämnade vårt bagage i lägenheten och begav oss ut på en lite upptäcktsfärd i närområdet. Bara ett hundratal meter bort låg Pantheon. Det är den äldsta fortfarande fungerande katolska kyrkan. En fantastisk byggnad med ett vackert torg, eller Piazza som det heter på Italienska, utanför.

Pantheons berömda Oculus som mäter 8,2 meter i diameter

Lotta och Sebbe inne i Pantheon

 Ytterligare ett hundratal meter bort låg Piazza Navona, ett av roms största och vackraste torg. Mitt på torget står statyn Fontana dei Quattro Fiumi som uppfördes av den berömda skulptören Bernini. Omgivningarna andas historia och var man än tittar så ser man vackra byggnader och skulpturer. Fördelen med att bo mitt i gamla Rom är att alla sevärdheter ligger på bekvämt promenadavstånd. Nackdelen är att du bor mitt i turistghettot. Så fort vi lämnade lägenheten så var det packa med turister, försäljare och tiggare. Tänk dig Drottninggatan mellan T-centralen och Hötorget i Stockholm, eller Västra Långgatan i Gamla stan. Om vi skulle resa till Rom igen så tror jag inte vi skulle välja att bo där igen. Hellre lite längre att gå men genuint och trevligt.

Mat och dryck

Italien anses av många vara gastronomins högborg. Lotta och jag är båda intresserade av mat och vin så hade höga förväntningar på Roms kök. Jag känner mig inte så lite bortskämd och blasé när jag nu kämpar för att formulera mig. Maten vi åt var oftast helt ok men inte fantastisk, så kanske man kan sammanfatta det. Visst, vi hade med oss en liten anarkist på 17 månader så urvalet av restauranger krympte av den anledningen. Ingen småbarnsförälder med självbevarelsedrift går på lyxkrog med ett litet barn. Vi använde oss av Yelp och Travel Adviser apparna på våra iPhones för att få tips på bra ställen i lämpliga prisklasser och som inte låg alltför långt bort. Nu till ett par tips:

La Carbonara dal 1906

I Monti-kvarteren på på Via Panisperna 214 ligger restaurangen La Carbonara dal 1906. Här åt vi den bästa Pastan under vår vistelse i Rom. Restaurangen är långsmal och det som först ser ut att vara ett litet hål i väggen visar sig svälja en ansenlig mängd människor. Vi blir placerade nära entrén vilket passar oss bra då detta ofta är den mysigaste delen av restaurangen. Jag gissar att restaurangägarna lägger mest krut på att "pynta" den del av restaurangen som syns ut mot gatan. När man får in menyn blir man först lite förvirrad. Som tur var så hade vi läst på nätet hur det funkar. Menyn är bara på Italienska och det är helt beroende på kyparens dagshumör huruvida du kan räkna med att få den översatt till engelska. Du börjar med att beställa vilken typ av Pasta du vill äta. Då menar jag alltså enbart Pastan, inte sås eller andra ingredienser. Sen beställer du vilken "stil" eller "smak" du vill ha. Jag tog Bucatini Cacio e Pepe, en tjockare typ av spagetti med massor av riven Percorino, olivolja och svartpeppar. Mycket enkelt men väldigt gott.

Bar del Cinque

De  i vårt tycke mysigaste kvarteren ligger i ett område som kallas Trastevere. När vi planlöst gick omkring här passerade vi ett lite torg. På torget finns en bar som heter Bar del Cinque. Adressen är Vicolo Dè Cinque, 5. Baren ser rätt ruffig ut, och personalen matchar den känslan bra. En kvinna som jag utan tvekan kunnat ta för en missbrukare såg oss och sa att de precis lagat till hemgjord Tiramisu och av vi måste prova den. Inte så lite tveksamma så beställde vi  in en Tiramisu och ett par glas vin. Gissa om att vi blev positivt överraskade! Den godaste Tiramisun någonsin och perfekt vinval till det. De ska tydligen servera grymma Mojitos här också så är ni i området, prova detta ställe! Man ska inte döma hunden efter håren.

Lotta mumsar i sig av den jättegoda Tiramisun på Bar del Cinque.

La Fraschetta Romanesca

Denna lilla restaurang besökte vi på ren chansning. Vi gick förbi och tyckte att det såg trevligt ut. Alldeles innanför ingången var den stora ost och charkdisken och vi fick bord precis intill. Under tiden vi väntade på vår mat kom det in flera italienska sällskap vilket var lovande. Maten vi fick var enkel men väldigt god och med hög kvalité. Rekommenderas varm då den kände genuin och trevlig. Adressen är Via Tacito, 54. 

Charkdisken på La Fraschetta Romanesca.

Glass!!

Ett måste vid ett besök i Italien är att äta glass. I vart och vartannat gathörn hittar du en glassbar med låda efter låda av färggrann och ljuvlig glass. Vi provade flera olika ställen och även om det finns skillnader så är det alltid gott. Den bästa visade sig vara den som låg precis utanför vår lägenhet på Via del Gesü.

Det är väl dags nu...

...för en uppdatering av bloggen. Inser lite generat att detta är första inlägget för 2014 så jag får väl börja med att önska gott nytt år :)

Fyrverkerier över Stockholm sett från Fåfängan

Livet här hemma på Södermalm går sin gilla gång. Jag är föräldraledig med Sebastian sedan i januari och stortrivs verkligen med det. Nu har våra rutiner satt sig och dagarna går i lugnt tempo men med massor av samvaro och mys.

Senaste gången jag skrev i bloggen var runt jul och då var ämnet sömn, eller rättare sagt bristen på densamma. Sömnen har fortsatt att vara knackig till fram för ett par veckor sedan. Då hände något mycket märkligt. Från en dag till en annan så började han att sova i sin egen säng hela natten utan att vakna. Va!! Skillnaden kunde inte vara större. När jag nu sitter och skriver dessa rader klockan 09:20 på morgonen så sover han fortfarande som en stock. Han går och lägger sig runt åtta i normala fall men just igår så blev det någon timme senare och sen sover han gott i ungefär tolv timmar. Halleluja! Nu lämnar vi det ämnet för gott (hoppas jag).

Återbesök på barnkardiologen

Ultraljudsundersökning av sprattlande bebis

Vi var på återbesök på barnkardiologen i mars för en rutinkontroll av Sebastians hjärta. Allt såg bra ut och vi kommer framöver få gå på kontroller en gång per år. Lotta och jag hade inför mötet förberett oss med lite frågor som vi kände att vi saknade konkreta svar på. T ex om vi kan betrakta Sebastian som fullt frisk nu? Behöver vi tänka på något med kost och fysisk ansträngning? Vilka risker för framtida komplikationer finns det?

Ett hjärta behöver motion för att må bra

Svaret blev att; Jo, han är att betrakta som frisk nu. Men...det är en stor korrektion som han genomgått och det finns vissa anatomiska skillnader mellan hur hans och normala blodkärl ser ut. Det första operationerna av det slag som han genomgått utfördes i Sverige på slutet av åttio-talet och därför är det svårt att veta hur det kommer påverka i det långa loppet. Enligt läkaren så kommer Sebastian att kunna utföra alla typer av aktiviteter utan restriktioner. Det är alltid viktigt med motion och kost för att hålla hjärtat friskt och ännu viktigare för Sebastian. Så vi kommer vara noga med vad han stoppar i sig och se till att han redan tidigt vänjer sig vid fysisk aktivitet.

Vår dagar hemma tillsammans

Dagarna går som sagt sin gilla gång för Sebastian och mig. Vanligtvis så beger vi oss iväg till någon öppen förskola på förmiddagen. Det blir antingen Sofia församlings förskola på Borgmästargatan eller Stora Blecktornsparken. Där brukar vi stöta ihop med Sebastians kompis Hanna som är en månad äldre och en riktig kalaspingla. Hennes mamma och pappa är inte så dumma de heller så jag gillar att umgås med dem. De delar på sin föräldraledighet så att de är hemma med Hanna antingen två eller tre dagar i veckan vardera.

Hanna och Sebastian på Stadsmuseum

På eftermiddagarna blir det lite gott och blandat. Vi har köpt årskort på Skansen, Fotografiska, Spårvagnsmuseet och Stadsmuseet. Skansen är fantastiskt bra om vädret är ok. Om det är regn och rusk blir det oftast något museum. Vi brukar också besöka mormor en gång i veckan. Då är oftast hans kusin Kerstin där. Hon är fem år och älskar Sebbe så han får stå ut med mycken uppmärksamhet och kärlek då. Dessutom klämmer vi in besök hos morfar varannan måndag då vi tar ut hundarna på promenad. Farmor ska ha besök varje vecka också så vi är sällan sysslolösa.

Sebastian med Kerstin i Tessinparkens berömda "Ägg"

På kvällen efter en lång hektisk dag så äter vi middag tillsammans och om man har riktig tur så vankas det ett varm bad tillsammans med mamma. Sebastian älskar att bada lika mycket som han hatar att duscha efteråt. Så ser alltså dagarna ut med vissa undantag. Ett undantag kommer nu till helgen då vi åker till Italien och Rom. Så till nästa gång så säger vi arrivederci!!

//Kennet

Julfrid och digitala zombies

Julen 2013 är i det närmaste över. Sista timmen är påbörjad och familjen har precis somnat. Sebastian har varit olycklig, gråtit och vägrat att sova. Vi gissar att han har en känning av vinterkräksjukan. Julafton firade Lotta, jag och Sebastian ihop med mina två stora grabbar, Kim och Tobias samt mamma och Lisa eller "ex-häxan" som hon kallade sig själv häromdagen. Idag, två dagar senare ligger Tobias, mamma och Lisa magsjuka. Som tur är så verkar Lotta och jag vara immuna. Ingen av oss har någonsin haft kräksjukan trots att vi t ex tog hand om spysjuka barn förra vintern. Sebastian har nog fått samma gen som oss, den som gör var femte svensk immun mot caliciviruset men kanske att han ändå har lite turbulens i magen.
Det har varit en mysig helg med massor av god mat och tid att vila. Inte så mycket fläng vilket är skönt. Åren då vi skulle hinna med alla föräldrarna på bådas sidor samma dag är över. Nu är det killarnas tur att flänga runt några år.

Sebastian nerbäddad i sin vagn

I fredags städade jag undan mina saker på kontoret och sa tjingeling till kollegor och medarbetare. Från och med den 7 januari så ska jag vara pappa på heltid. Nio månaders föräldraledighet. Galet! Det är lite läskigt faktiskt. Min största oro är att jag ska bli understimulerad och börja klättra på väggarna. Lotta brukar lugna mig med: "Det kommer du inte att ha tid med".
Jag har inte gjort upp några planer förutom att hänga med Sebastian. Förhoppningsvis kommer det bli mer tid till att fotografera också men det kommer i så fall på köpet. En förhoppning finns också om att jag ska orka skriva dagbok under dessa månader. Ett sätt att kunna se tillbaka på en förhoppningsvis både unik och trevlig period i livet senare. Med Kim och Tobias var jag inte ledig mer än de obligatoriska tio dagarna. På den tiden drev jag egen firma och så var det väl andra tider också som gjorde att det inte kändes självklart att dela på dagarna då.

Sebastian på väg ner i bastun

Inför min föräldraledighet har jag lovat mig själv en sak, nämligen att inte förvandlas till en digitalzombie. En digitalzombie är en person som är så fokuserad på sin mobil eller padda så att allt annat runt omkring försvinner. En bekant berättade idag hur han blivit påkört av en kvinna med barnvagn som var djupt försjunken i sin mobil. Han såg henne på avstånd och stannade upp och stod sen helt stilla för att se vad som skulle hända. Hon travade rakt på honom och tittade argt upp från sin mobil och skällde på honom för att han inte såg sig för. Digitalzombies är vanliga här på söder. Man ser dem i parken, på förskolan och vandrades omkring på gator och torg. Nä, det är inte ok. Jag ska verkligen försöka skärpa mig och koncentrera mig på Sebbe när vi tillbringar tid ihop.

Till sist, en riktigt god fortsättning önskar Sebbebebben och vi er alla!