Oj oj oj vad mycket som hänt sedan sist

Sommaren har passerat med sedvanlig hyperdrive ilagd. Sitter på tåget mellan Örebro och Stockholm på väg hem från en konferens och vad passar väl bättre att fördriva tiden med än att skriva lite på bloggen. Var ska jag nu börja... Jo med en bild från sommarens segling.

För att få tillbringa så mycket tid som möjligt med Sebastian i sommar så planerade jag ihop en ledighet på sammantaget åtta veckor bestående av en del semester och en del föräldraledighet. Schemat var spikat redan från början, två veckor på Gotland, två veckor på landet, två veckors segling, och till sist två veckor i USA. För att begränsa mig lite och inte göra det här inlägget monstruöst långt så vill jag snabbspola lite här och där samt kasta mig lite fram och tillbaka i det som ska avhandlas.

Lotta badar i lagunen på Tärnskär

När jag och Lotta redan i våras planerade upp vår semester så var det ett par saker som oroade oss lite. Hur skulle det fungera att segla med Sebastian? Behövde vi tänka på något speciellt inför resan till USA i och med att hans korrigerade hjärtfel? Vi återkommer till USA resan.

Glada seglare

Segling i Stockholms skärgård

Sebastian hjälper Lotta med att styra

Seglingen visade sig fungera alldeles fantastiskt bra. Det hela underlättades naturligtvis av att han inte är så mobil ännu. Han ligger där han ligger så att säj! Det blev tio underbara dagar i stockholms skärgård med ovanligt mycket bad och sol. Bada tycker nu inte Sebbe om speciellt mycket, i alla fall inte den sorten som förknippas med kallt vatten. Vi försökte flera gånger att ta med honom ner i vattnet tillsammans med oss med samma gallskrikande unge som resultat var gång. Efter några försök så struntade vi i det. Vi vill inte riskera att framkalla någon medfödd aversion mot vatten.

Sebastian nyvaken i segelbåten

Lotta vid rodret 

Förutom detta så var det bara ett typiskt nybörjarfel som föranledde viss smolk i en annars klar bägare. Jag nöjer mig med att avråda alla småbarnsföräldrar som läser detta att boka in middag på fina restaurangen ungefär samtidigt som bebis borde gå och lägga sig för natten. Det är en dålig ide'! Jo, ja, just det, kryckorna gjorde kanske också att seglingen blev lite besvärligare än vanligt. Kryckorna kom sig av en liten incident tidigare på sommaren och kanske också faller in under kategorin nybörjarfel.

Olyckligt hopp på okänt vatten

De flesta lär sig redan som barn att man inte ska hoppa eller dyka på okänt vatten. Jag missade den lektionen. En kväll under vår vistelse på landet så gick vi ner för att ta ett kvällsdopp. Det var svalt i luften och Lotta var tveksam till det hela. För att övertyga henne så slängde jag av mig kläderna, gav henne kameran och bad henne föreviga den mest episka bomb som någonsin släppts i Vänerns mörka vatten. Ni kan själva se det dödsföraktande hoppet på bilden nedan. Jag ber om ursäkt för blottande av en medelålders mans rumpa men badkläder kändes inte viktigt just då.

Hoppa på okänt vatten, dålig idé!

Tyvärr var det inte mer än 30 centimeter djupt på landningsplatsen och botten bestod av stora elaka stenbumlingar. Smärta!! Med stora blödande skrapsår och jack i smalbenen samt en otäckt värkande fot linkade vi upp till huset. Kusinfru Jenny som till vardags arbetar som husläkare var tursamt nog på plats och plåstrade om mig samt undersökte foten. En trolig fraktur var diagnosen så dagen efter for jag in till Lidköpings sjukhus för röntgen vilket bekräftade detta. Frakturen var i ett mellanben vilket inte går att gipsa så ordinationen blev att hålla foten obelastad och gärna i högläge under fyra veckor. Kryckor som sagt. Krångligt i kombination med segelbåt, skärgård, klippor och bebis. Men det funkade det med. Fuskade lite när den värsta svullnaden och smärtan lagt sig, säg inget till Jenny ;)

USA resan

De två sista veckorna på semestern tillbringade vi hos vänner i New York state. Första veckan hos Louise, Henrik och Wille i Fairfield några mil längst kusten österut. Det är andra gången vi hälsar på hos dem och alltid lika trevligt. På dagarna var vi runt på egen hand eftersom de arbetade men kvällarna tillbringade vi tillsammans med goda middagar och rikliga mängder vin.

Framför familjen Olssons hus i Fairfield

Flygresan över till USA gick med direktflyg från Arlanda till JFK. Det tar lite drygt åtta timmar på ditresan då man har motvind och nästan en timme kortare på vägen hem. Vi reste med Sebastian sittandes i vårt knä vilket gick bra på ditvägen. Då reste vi på dagen och han kunde följa sin vanliga dygnsrytm med långa vakenperioder och en tupplur då och då. Vi trodde att hemresas skulle bli ännu enklare eftersom den flögs under natten. Det var fel! Sebastian kunde inte komma till ro utan var i stort sett vaken hela natten. Och vi med honom. Det var en rejält trött familj som kom hem och det tog oss flera dagar att komma i form efteråt. Tips till er som planerar att resa med småbarn, gör det på dagtid. Inför resan kontaktade vi Sebastians läkare som skrev ut ett intyg på engelska som beskrev hans tillstånd och vad som utförts vid operationen. Det hade vi med oss hela tiden om det skulle hända något som krävde läkarvård. Vi slapp lyckligtvis använda det.

Brunch med familjen Casey

Efter en underbar vecka hos the Olssons så bilade vi vidare norrut i New York state till Batavia som ligger mellan städerna Rochester och Buffalo. Där hälsade vi på Lottas värdfamilj från tiden hon pluggade i USA. Det är en härlig familj bestående av mom and dad och deras åtta(!!) barn. Vi bodde hemma hos Lisa, Dave och Lisas son Steven. Lisa och Lotta är lika gamla och var bästisar då. Vi blev otroligt väl mottagna, precis som om vi hörde till familjen. Alla bjöd hem oss på middagar och skämde bort oss kungligt.

Lisa, Steven och Lotta framför Niagarafallen

Vi gjorde en massa skoj där höjdpunkten måste ha varit Niagarafallen som var otroligt mäktiga att se. Det blev en oförglömlig vecka och en perfekt avslutning på semestern.

Avslutningsvis några bilder från sommarens segling

Revenge grundet utanför Sandhamn i sikte

För fulla segel

En trygg hand på rorkulten

Paragraf ligger tryggt förtöjd vid klippan

För fulla segel

Trångt med båtar på Sandhamn

Grundet Revenge rakt föröver

En grå och regnig dag men det är fortfarande skönt att bada

Far och son har ett förtroligt samtal

En vacker träbåt på väg in i lagunen på Tärnskär

Lotta och Sebastian ombord Paragraf

Paragraf förtöjd i Norrpada skärgård

Den otroligt fina takterassen ovanför krogen på Finnhamn.

Modern människa i en grottmänniskas kropp

Evolution of man

Den automatiserade delen av en människans liv styrs till stor del av ett intrikat samspel mellan ämnen vi kallar för hormoner. Det styr processer som matsmältning, tillväxt, sexualdrift och fortplantning. Hormonsystemet består av ett antal körtlar i kroppen som producerar de hormon vi behöver. Hormonsystemet samverkar med ett annat övergripande system i kroppen, det centrala nervsystemet.

På toppen av hormonsystemet finner vi kroppen minsta men viktigaste körtel, hypofysen. Den är bara stor som en ärta men styr och ställer i vår kropp som en egensinnig liten diktator. Dels styr den hormonproduktionen i andra körtlar men den har även till uppgift att stimuler äggstockarna/testiklarna, koncentrera urinet, stimulera tillväxten och hjälpa till vid förlossning och amning. Jag brukar ibland tänka på hypofysen som Mini-Me i Austin Powers filmerna, liten, stygg och med ett enormt ego.

Hormondiktatorn

Hormoner är kroppens budgivare. De skickar signaler till vissa specifika celler i kroppen att göra si eller göra så. Ett exempel är hormonet Oxytocin som är specifikt anpassat för att påverka muskelceller kring kvinnans livmoder för att hjälpa till vid värkarbetet då ett barn föds. En annan uppgift som hormonet har är att göra ringmuskeln kring mynningarna i mjölkgångarna avslappnade så att barnet kan amma lättare. Hormonnivåerna styrs automatiskt utifrån olika signaler. Ibland är det mängden av ett visst hormon som triggar ett annat hormon som i sin tur har som uppgift att hämma produktionen av det förstnämnda hormonet. Fiffigt och väldigt effektivt.

Tyvärr har människans utveckling de senaste århundradena sprungit ifrån detta, genom årtusende, finkalibrerade system. Ett bra exempel på det är socker. Naturlig tillgång till socker ute i naturen är begränsad varför våra kroppar är mycket effektiva när det gäller att ta upp kolhydrater och omvandla dessa till glykos i blodet. För att motverka för höga glykosnivåer så producerar kroppen insulin som signalerar till celler i kroppen att ta upp glykoset och omvandla det till energi för våra muskler, eller till energireserver i form av fett. Fungerade perfekt för våra förfäder men mindre bra idag då tillgången till socker och andra snabba kolhydrater är så ohyggligt mycket större. Vårt hormonsystem saknar möjlighet att justera nivåerna på den nya skala vi infört och således ser vi ett ökande antal människor med diabetes och fetma som resultat.

Varför nu detta intresse i vårt hormonsystem kan man undra? Det beror på flera saker. För det första så kämpar jag med min vikt som så många gånger förr. Det är en kamp som påverkas av mitt hormonsystem och kan jag förstå hur det fungerar får jag lättare att påverka min vikt.

WHAT!!

För det andra så är jag småbarnsförälder.
Efter att Sebastian föddes var det en tuff period, det vet ni som följt min blogg. All kraft gick åt till att vaka vid hans sida och oroa sig. Efter att vi kommit igenom det och landat i vardagen så har vi kommit in i bebislivet på samma sätt som alla andra småbarnföräldrar. Även om Sebastian kom igång sent med amningen så pumpade Lotta hela tiden ut mjölk och frös in för att hålla igång mjölkproduktionen.
Vid amning så frigörs det två hormon, Oxytocin som jag nämnt tidigare och Prolaktin. Prolaktin styr mjölkproduktionen men har samtidigt en hämmande effekt på ägglossningen. Troligen så är kroppen programmerad för att se till att kvinnor inte blir gravida allt för tätt inpå en förlossning. Oxytocinet drar ihop livmoderna och ser därmed till att blödningar bli mindre och att gravidmagen drar ihop sig. Kvinnor brukar skämtsamt säga att amning är världens bästa bantningsmetod för att magen så snabbt återgår till, nåja, "normalläge" igen.

Amning är bästa sättet att få tillbaka sin kropp igen efter förlossningen

Med alla dessa hormoner i omlopp och brist på nattsömn så är det inte konstigt att man känner sig en smula trött. Något som förhoppningsvis lite semester men sol och bad ska få rätsida på. Just nu behöver vi vara tillsammans och bara njuta av att vara lediga, äta god mat och vila. Jag hoppas komma igång med löpningen igen och kanske hinna läsa lite också.
Just i sommar finns det massor av roliga saker att se fram emot och själklart kommer jag berätta om det här på bloggen.

Utsikten från stranden nedanför vårt hyrda hus på Gotland

Tjolahopp

//Kennet

Nationaldagsfirande

Nationaldagen på torsdag och klämdag på fredagen betyder långhelg. Planen var ursprungligen att segla ut Paragraf till Runmarö via Södertälje men ett par felbeställda spridare satte stopp för det. Istället blev det firande hos goda vänner på deras landställe alldeles intill inloppet till Södertälje hamn. Barnen badade och hoppade studsmatta medan föräldrarna stillsamt tittade på och pratade om livets stora frågor.

Dödshoppet! Alba mitt i en saltomortal.

Helena  och Mattias har ett fantastiskt lite ställe precis intill inloppet till Södertälje hamn. Från deras brygga kan man sitta och titta på alla båtar som passerar. De har även fångvårdsanstalten Hall som grannar vilket förhöjer spänningen i livet för oss med livlig fantasi. Temperaturen i vattnen hade definitivt inte passerat 20 grader vilket gör det i mina ögon omöjligt att bada i. Det tyckte inte barnen och en del av de vuxna, majoriteten faktiskt, men desperationen i deras ögon talade sitt tydliga språk. Kallt! Jättekallt!

Elof klättrar upp på bryggan.

Malin och Jesper trotsar kylan och badar, vansinne!

Vi var tre familjer som firade tillsammans. De var fem barn i åldrarna 4-9 år oräknat Sebastian. Tre flickor och två pojkar. Ett tvillingpar, Elof och Rakel fyra år med storebror Isak sju år. Systrarna Nike och Alba, nio respektive sju år. Alla var som plåster på Sebastian som verkade stornjuta av all uppmärksamhet. En av föräldrarna sa att det är perfekt med små bebisar på sådana här tillställningar, nästan bättre än en iPad :) Barnen fulla uppmärksamhet riktas dit och föräldrarna kan koppla av med annat.

De stora barnen läser högt för Sebastian ur Zebbe-boken

Föräldragrupp 168, 45-årskalas och sjösättning

Lotta och jag erbjöds genom BVC att delta i en föräldragrupp med Sebastian. Det tror jag att de allra flesta nyblivna föräldrar får erbjudande om. Gruppen som har det spännande namnet Föräldragrupp 168 har nu träffats två gånger och jag har tyvärr inte kunnat delta någon av dem. Lotta har däremot varit där båda gångerna. Det är spännande att höra Lotta berätta om träffarna. Hon stressar upp sig över att de andra bebisarna har hunnit lära sig så mycket och att de är så stadiga i kroppen. De greppar saker och sitter upp utan stöd. Sebbe har inte så bra koll även om det blir bättre och bättre hela tiden. Nu har Lotta satt honom i hårdträning. Han får dagligen sitta en stund i sin stol som man hänger på bordskanten. Han blir uppstöttat med kuddar och filtar för att inte trilla ihop.

Sebastian i sin stol.

Sen blir det en stund i Baby-Björnselen och avslutningsvis ett pass i babygymmet.  Jag gav honom en penna som han greppade utan problem. Nu kan du säga att han lärt sig skriva försökte jag skämtsamt men fick bara en grymtning till svar. Håhåjaja.

Sebastian och Lotta på promenad.

Skämt åsido, det är nog inte så dumt med föräldragrupper. Man får träffa andra föräldrar med barn i samma ålder och kan utbyta erfarenheter. Eftersom Sebastian tillbringade sin första månad på sjukhus och var så pass dålig som han var är det väl inte konstigt om han ligger lite efter i sin utveckling tänker jag. Ingen idé att stressa upp sig över det. Han kommer snart vara ikapp. Dessutom vinner han allas hjärtan med sin intensiva och fokuserade blick. Det är något alldeles speciellt med den.

Sebbe slappar en stund i vår säng.

Lotta fyllde 45 år den 10 april. För att fira henne så åt vi en god middag på Thaibåten. Vi har gått förbi den hundratals gånger men aldrig ätit där. Vi började med en fördrink och åt sedan fantastisk god thaimat. Avslutningsvis blev det en banana pancake.

En hel snapper serverad i en skål formad som en fisk.

Jag ville fira henne lite extra eftersom det varit lite kämpigt efter förlossningen. Inte bara för att Sebbe varit sjuk utan även för att det slitit på henne fysiskt att vara gravid och föda barn. Hennes bäcken är fortfarande inte bra och hennes knä är ständigt svullet och gör ont. Hon har fått övningar för att träna upp muskulaturen i benet och bålen som hon utför varje förmiddag. Så för att ge henne lite uppmuntran och "egen" tid så bokade jag in massagebehandlingar tre torsdagar i rad. Nu har hon varit på två av dem och ska på den tredje på torsdag. 

Den första torsdagen blev det 90 minuters oljemassage hos Stefan på salong Chia. http://www.goteborgsmassage.se/massage-stockholm.html

I torsdags blev det en Ayurvedisk massage som kallas Mardana på Alok Anupam Swami och Malavé Do Hälsocenter. 

http://www.ayurvedicmassage.se/index.html

På torsdag blir det ytterligare en oljemassage men nu 120 minuter hos Håkan Ekwall i Gamla stan. Det blir också en Indisk massage men av att annat slag än den Ayurvediska. Lotta tyckte den första behandlingen var skön och avslappnande. Den indiska massagen var alldeles fantastisk. Vi får hoppas att den tredje behandlingen blir ännu bättre.

Paragraf sjösätts.

 I lördags så var det så dags att sjösätta båten. Det är verkligen startskottet för sommaren. Det är alltid mycket att göra inför sjösättningen. I år har vi ändå tagit det lugnt men ändå lyckats med att tvätta och polera hela båten, bättra bottenfärgen, byta barbords avlastare och främre brytblocken. Lotta oljade in allt trä på båtens utsida.Så när hon satte i sjön igår så var hon skinande blank och vacker. Tyvärr har vi förlagt våra toppspridare till masten. Troligen glömde vi kvar dem på mastbryggan när vi mastade av i fjol. Ett misstag som kommer kosta oss 5000 kronor om de inte oväntat dyker upp igen.

Hon flöt i år med, fantastiskt!

 I år kommer vi inte kunna segla ut båten genom Hammarbyslussen och Danvikstull ut i skärgården. De renoverar Danvikstullsbron som är stängd för broöppning hela sommare. Det innebär att vi får segla ut via Södertälje istället. Det blir modiga 95 sjömil för att ta sig från Långholmen till Runmarö. Vi kommer göra det till en trevlig weekendsegling med Malin och hennes familj under Nationaldagshelgen i juni. Det blir första gången Sebastian seglar men förhoppningsvis inte den sista. Det blir även första gången Lotta och jag seglar med barn. Hoppas att det går smidigt så vi kan se an semesterseglingen med tillförsikt.

Smurflotta och Smurfsebbe väntar på att bli sjösatta.

 /Kennet

April april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill...

Jag känner mig lurad. Det är april och sjösättning av båten är planerad om två helger. Isen ligger fortfarande tjugo centimer tjock i Långholmskanalen. Meh!!! Kom igen nu Kung Bore, baxa ditt kalla arsle norrut!
Igår gick jag en promenad med Sacco och Sebastian. Vi hade gott sällskap av Daniel också. Promenaden varade i en timme ungefär och under den tiden var det allt från klarblå himmel och sol till hagelstorm. Däremellan snöade det lite också. Aprilväder brukar man säga och sällan har det stämt bättre.

Nu har jag arbetat i ett par veckor och börjar komma in matchen igen. Det är skönt att vara i vardagslunk och få lite normala rutiner. Jag har t o m med börjat träna igen. Som tack för det så hade jag gått upp ett halvt kilo när jag vägde mig i morse. Orättvist säger jag, rättvist tycker nog alla som sett mig roffa godis ur påskäggen på jobbet.

Sebastian ser sig själv i spegeln.

Sebastian växer och växer. Han var på vaccination i veckan och då vägde han 5.4 kg. Han har så härligt bebismull nu. Efter vaccinationen så fick han feber ett dygn. Då var det kinkigt och gnälligt men annars så måste det vara en ovanligt snäll bebis. Han skriker sällan och sover bra på nätterna. Visst vaknar han ett par gånger och vill ha mat men sen somnar han om.

Lottas guddotter Beata med Sebastian 

Syster Sonja får också gossa en stund så klart

Vi har träffat en hel del vänner och bekanta de senaste veckorna. Alla vill träffa Sebastian och nu när förkylningstiderna börjar ge med sig så vågar vi oss på att socialisera mer. På bilderna ovanför så är vi hemma hos Johanna och Jörgen. Deras två mysiga döttrar Beata och Sonja fick mysa lite och Sebastian verkade väldigt nöjd med uppmärksamheten.
Min gamle kompis Lillen strålade samman med oss på Nytorget för en fika och han tog chansen att gnugga skägg med lilleman en stund. Barnkärare man får man leta efter :)

Lillen myser med Sebbe

En drömsk blick

En pigg liten krabat

Ärret på Sebastians bröst har verkligen läkt ihop snyggt

//Kennet

Uj uj uj vad tiden går

Plötsligt inser man att det snart är april och att det var väldigt länge sedan jag skrev ett inlägg här. Sebastian är nu 11 veckor, 1 dag och 8 timmar gammal. Som ni säkert märkt är vi inte så noga med detaljerna i den här familjen så minuter bryr vi oss inte om.

Sebastian i sin Babybjörn. 11 veckor gammal.

Låt mig börja där vi slutade senast. Lottas vän Zegge som väntar på ett nytt hjärta i USA. Han har nu fått en LVAD inopererad och mår bättre. LVAD står för Left Ventricular Assist Device och ersätter vänster kammares funktion. Stefan var i för dåligt skick för en transplantation och fick denna för att kunna återhämta sig i avvaktan på ett nytt hjärta. Så här skriver hans sambo på deras hemsida, ett citat från doktorns utlåtande när Zegge skrevs ut från sjukhuset.

"You are the most with-it LVAD patient we have. You are the only patient I've ever had that has prepared for the shower by himself." Total champ.

Vi håller nu tummarna att allt ska gå bra för honom.

Om ni minns så var jag i slutet av februari och tog cellprover efter att mitt PSA värde varit lite för högt. För några dagar sedan så ringde läkaren från Sofiahemmet och meddelade att proverna var normala. Inga cellförändringar i prostatan. Väldigt skönt och nu kan jag släppa tankarna på det. Det kommer bli årliga kontroller framöver både för mig och Sebastian.

Jag har börjat jobba igen efter att  ha varit hemma sedan före jul. Det känns bra och många på arbetet undrar förstås hur det står till med Sebastian och Lotta. Jag brukar svara ungefär samma sak. Det är som vilken annan bebis som helst. Han håller oss vakna om nätterna. Skriker när han är hungrig, trött eller har bajsat. Skrattar åt oss när han är på det humöret. Leker i sitt babygym och sprattlar som en fisk på skötbordet.

Sebastian "gymmar"

Lotta mår också ganska bra. Hon har fått problem med sin knäprotes och knät har svullnat upp. Det gör inte så ont men det är stelt och känns lite instabilt. Hon har svårt att gå längre sträckor. Det är naturligtvis trist nu när våren kommer och man längtar ut i solen. Hon har fått en remiss till ortopeden på Sankt Göran och vi väntar på att de ska höra av sig med en tid.

Amningen fortsätter att gå bra. Han äter fortfarande ganska ofta, med två till tre timmars intervall. I natt sov han dock fyra timmar i sträck vilket får anses som lyx. Vi har fixat en ny säng till honom som står bredvid vår egen. Efter en del modifiernande så lyckades jag montera bort ena sidan helt och få botten på hans säng i nivå med vår egen säng så nu kan Lotta bara rulla ut honom när det är dags att amma.

Sebbebebben har varit på hörseltest som han sov sig igenom. Hur man kan testa hörseln på en sovande bebis övergår mitt förstånd men tydligen går det bra och inga problem hittades.
Vi har introducerat honom till Stockholms konstvärld också. Under mars månad har han hunnit med att besöka både Liljevalchs vårsalong och Fotografiska museet. Jag kan inte påstå att han visar något större intresse för konstverken ännu men det som böjt ska bli ska krökas i tid, eller vad man nu säger?

Kennet och Sebastian på Fotografiska

Sebastian på Liljevalchs. 

Lotta och Sebastian i kö till entrén på Liljevalchs.

Snart är det påsk och vi ska vårrusta segelbåten. Sebastian ska bli presenterad i båtklubben och få lära sig hur man polerar skrov och målar bottenfärg. Det blir bra! Thomas och Anna var och hälsade på oss för ett par veckor sedan och hade då med sig en jättefin flytväst till Sebastian. Den kommer bli perfekt på sommarens seglatser.
Nu står Sacco bredvid mig och gnyr, han vill ha sin förmiddagspromenad och Sebastian gallskriker så det är väl dags att runda av.

//Kennet

Lille pågen på återbesök och han skrattar för första gången

Igår var det dags för ett återbesök på Astrid Lindgrens barnkardiolog för att kontrollera Sebastians hjärta och lungor. Syster Birgitta tog emot oss och började med att väga Sebastian och ta ett EKG. Han går snabbt upp i vikt och vägde nu 4230 gram. Sedan vi var på BVC i måndags så har han gått upp 70 gram. Det kan ju i och för sig variera med våg och när han åt senast men vi ser på hans hull att det går uppåt. Nu har han härligt bebismulliga ben och runda gossiga kinder. Det är stor skillnad mot den lilla spinkiga pojk vi fick med oss hem från Lund.

EKG är inte Sebastians paradgren. 

Läkaren för dagen är Ulf. Han undersöker Sebastian med ultraljud för att kontrollera hjärtats och de stora blodkärlens funktion. Det ser bra ut i stort sett. Sebastian har en måttligt förstorad vänsterkammare. Det beror på att det fortfarande finns två små hål i kammarskiljeväggen, det som på läkarspråk heter kammarseptum defekt, VSD. Ulf tror att dessa hål kommer att växa igen med tiden och inte kommer kräva någon framtida kirurgi. Vi håller tummarna att det blir så. Hålen sitter i de muskulära delarna av skiljeväggen och är svåra att se vid en operation. Det är därför de blev kvar efter hans kirurgi. Ulf betonar dock att han är väldigt nöjd med Sebastians medicinska status nu. Enligt honom ska vi från och med nu kunna betrakta honom som vilken bebis som helst. De kommer hålla koll på hans små VSD:er framöver men det är inget vi ska oroa oss över. Vi får en ny tid för kontroll om två månader.

Även lungorna ser bra ut. Ingen vätska finns i lungsäckarna så nu slutar vi med alla vätskedrivande mediciner. I största hemlighet så slutade vi faktisk att ge honom dessa redan för en vecka sedan. Han hatade att få dem i munnen och hulkade, spottade och skrek. Skönt att slippa ha dåligt samvete för dem.

Sebastian skrattar för första gången.

Just nu när jag skriver detta inlägg så ligger Sebastian i mitt knä och jollrar sött. Han är på ett strålande humör. Bajsblöjan har jag precis bytt och han är mätt och belåten. Jag kittlar honom lite på magen och då strålar hela hans ansikte upp i detta fantastiska leende. Det är första gången som han skrattar så tydligt. Tidigare har det varit antydningar till leenden men som lika gärna kan ha varit magknip. Det här leenden går dock inte att missta för någonting annat. Lotta tar snabbt fram kameran och lyckas fånga Sebastians första riktiga leende och vi kan dela det med er. Magiskt, eller hur :)

Jag har tidigare skrivit om Lottas kämpande med att få till amningen. Det har varit jobbigt med smärta och ilsken unge. Det har nu blivit mycket bättre. Visst gör det fortfarande lite ont, speciellt om Sebastian får tag i bröstet fel, men skillnaden är jättestor. Lotta är gladare och Sebastian mer harmonisk. Alla nöjda och glada.

Lotta ammar Sebastian och ser riktigt nöjd ut.

Till sist vill vi, och speciellt Lotta, skicka en tanke västerut ända till Californien och Stanford sjukhuset. Lottas vän Stefan "Zegge" Gustafsson ligger och väntar på att få ett nytt hjärta. Vi håller tummarna och tårna att allt ska gå bra.

//Kennet