50 nyanser av grått

Det råder höst delux i Stockholm just nu. Det känns som om det enda som skiljer dagarna från nätterna är en strimma grådis under ett par timmar innan mörkret faller igen. Luften är så fuktig att det bildas vattendroppar på glasögonen bara man går ut genom ytterdörren. Personligen påverkas jag inte så mycket av det trista vädret och mörkret men det märks på människor i min omgivning att det är lite tungt just nu. Tur att det snart är jul och lite ledighet. Då kommer det även upp en massa mysig julbelysning runt omkring i vår fina stadsmiljö som lyser upp lite. Såg faktiskt att det redan var en hel del sådant monterat inne i city när jag cyklade igenom under helgen. Stora ståtliga elektrifierade älgar, renar och en massa annat.

Gråmulen dag men lika gla är ja

Vi har sålt vår bil och sedan ett par månader är det cykel som gäller vart vi än ska. Har faktiskt bara åkt kommunalt två-tre gånger sedan i somras. Det går bättre än förväntat. Det krävs att man planerar lite, t ex se till att man har regnkläder med sig i ryggsäcken och nyladdad belysning på styret. Vi får se hur det går i vinter när snön kommer men det står en omgång dubbade vinterdäck i källaren som ska på så snart halkan är här. 

Farväl lilla bil, vi kommer att sakna dig!

Nu blir det cykel i ur och skur. Igenimmade glajjor och regnvåta kläder.

Sebastian är nu 5 år och 10 månader. Det är dags för en ny undersökning av hans hjärta någon gång under nästa år. Vi tänker i stort sett aldrig på hans hjärtfel längre vilket är skönt. Sist vi var på undersökning 2016 så visade den ingenting alarmerande. Det enda var ett litet läckage på en av klaffarna men det tyckte läkarna var så litet att det inte skulle påverka honom något. Han är ett riktigt energiknippe. Det är fullt ös från morgon till kväll. Just nu är det Nerfgun war som gäller. Vi turas om att jag varandra runt runt i lägenheten tills vi stupar. Nja, eller snarare tills jag stupar. Han har betydligt bättre kondis än farsan.

Sebastian och hans kompis Billie i skräckinjagande sminkningar

När man snart är sex år så ramlar tänderna ut i en strid ström och växlas då snabbt mot en guldpeng

Detta trots att jag det senaste året gått ned i vikt och förbättrat konditionen och fysiken genom regelbunden träning. Minst tre gånger i veckan på Sats och så 1-2 mils cykling varje dag. Det har gett resultat. Kroppen känns stark och jag orkar mycket mer. Har också dragit ned på alkoholen under hösten och under två månader drack jag ingenting. Det gav ingen större påverkan egentligen men det var ändå skönt att få vila upp levern lite. Äta bra, sova ordentligt och motionera regelbundet. Det är väl inte svårare än så faktiskt.

En gång var tredje månad träffar Kennet viktcoachen Ulrika och får sina framsteg eller motgångar svart på vitt

Vår lilla familj här vid foten av vita berget mår med andra ord ganska så bra . En del småkrämpor har vi väl som alla andra. Lotta har sina axlar som värker till och från. Jag har en krånglande tennisarmbåge som värker men det är bara bagateller.  

Selfie tagen i Japan vid besök hos mina pojkar i september 

Lotta och jag på en cykeltur på Kinnekulle i september 2018.

Nu ser vi fram emot julen och eventuellt en tur upp till Ljungdalen tillsammans med familj. Vi får se. Blir det inte det så kommer vi fira nyår här hemma tillsammans med alla våra härliga vänner och det känns lyxigt att ha två så härliga alternativ att välja mellan. 

Ha det bra så hörs vi snart igen

Kennet 

Sommaren 2018 bjöd bland annat på en underbar seglingsvecka i Grekland

För första gången delade vi i år upp semestern i två perioder. Först bar det av till Grekland och ön Lefkas i den Joniska ö-världen för en veckas segling och därefter en vecka på landbacken. På midsommardagen flög vi ner till Preveza Airport för vidare transfer till Lefkada hamn och vår båt, en 50 fots Bavaria. Vi mötte upp våra vänner som skulle göra oss sällskap på båten, Malin och Jesper med deras två döttrar Nike och Alba. Jenny och Johan samt vår skeppare Paul och hans flickvän Pernilla. Vi anlända samma kväll som Sverige mötte Tyskland i fotboll så det första vi gjorde var att leta upp en restaurang som visade matchen på storbilds-tv. Det blev som bekant förlust i den matchen men vad gjorde väl det, vi som hade en hel veckas segling i medelhavet att se fram emot.

s/y Almost Free, vårt hem den närmaste veckan

Det var gott om utrymme i sittbrunnen. "Kolla in rattarna"!

Så snart vi hade lämnat Lefkas hamn hissade vår yngste besättingsman ombord sin flagga och visade därmed alla förbipasserande båtar att här var det minsann bäst att passa sig.

Jolly Roger vajar från ett av vanten, bäva månne alla sjöfarare.

Vädret lämnade en del övrigt att önska den här veckan. Vi hamnade i ett stort lågtryck med tidvis kraftiga vindar och piskande regn. Men långa stunder var det också vackert. Ett par nätter då det blåste hårt var det en smula oroligt att sova. Det knakade och knarrade i båten och förtöjningar på ett oroväckande vis.

Mörka moln tornar upp sig på himlen.

Även i gråväder är den grekiska ö-världen fantastiskt vacker.

På dagarna seglade vi korta distanser mellan natthamn - lunch och badvik - natthamn. Kvällarna låg vi i hamn med undantag för en natt då vi ankrade upp i en naturhamn. Alla byar som vi angjorde var fantastiskt charmiga och det blev många trevliga kvällar på restauranger vid vattnet. Grekiska sallader, oliver, saganaki (friterad getost), stifado (långkok), sovlaki och en hel massa annat smaskigt bjöds det på.

Jesper, Sebbe och Lotta i en av de mysiga byarna vi la till i.

När vädret visade sig på sin goda sida så passade vi på att bada. Vattnet var otroligt fint, smaragdgrönt och klart. Vita stränder och gröna bördiga öar. Lotta och jag blev positivt överraskade  hur vacker det var.

Jollesläp bakom båten

Naturhamnen som vi låg i under en av nätterna.

Hela gänget på stranden.

Sebastian hittade snabbt en soul mate i  vår andreskeppare Jennys nya kille Johan. Innan han lärt sig Johans namn fick han gå under benämningen "hörru!". Det blev snabbt ett stående skämt på båten och hela veckan kallade vi Sebastian för "lill-hörru" och Johan således "stor-hörru".

"Stor-hörru" och Jenny

Johan aka "Stor-hörru"

Glad snorklare

Nike och Sebbe badar

Förutom Jenny och Johan var även familjen Elfström-Barnö med ombord. Mamma Malin, Pappa Jesper och döttrarna Nike och Alba.
Vår skeppare denna vecka var Malins lillebror Paul som hade sällskap av sin flickvän Pernilla. Totalt var vi elva personer ombord. Paul har tidigare arbetat som skeppare i medelhavet och flertalet ombord var mycket erfarna seglare vilket kändes mycket tryggt.

Malin vid rodret

 Ombord på båten rådde det lugn och ro under dagarna. De som ville turades om att segla båten medans resten latade sig i solen, läste böcker, spelade spel eller gjorde tjänst nere i byssan. Vi gjorde medvetet korta etapper med tanke på att vi hade barn med oss ombord plus att det gick ganska grov sjö till följd av det blåsiga vädret.

En av de fina och lugna dagarna. Nike spejar efter något, kanske ett UFO?

På kvällarna satt vi till en början i sittbrunnen eller nere i kabinen beroende på vädret. Vi tog oss en drink eller öl och pratade om dagen som gått. En hel del kortspel blev det också förstås.
Lotta och jag hade oroat oss lite för om Sebastian skulle tycka att det var ok att vara inburad på en sådan liten yta under en vecka utan att ha jämnåriga att leka med men alla ombord, inte minst systrarna Nike och Alba, var fantastiska på att hålla honom sysselsatt. Han blev otroligt omhuldad och fullständigt överröst av kärlek.

Skeppare Paul iklädd en skrud av sten

Paul och Pernilla

 Då vädret var klart och solen tittade fram så skyndade vi oss att hitta någon trevlig vik att bada i. Vattnen var klart och det fanns en del fiskar att titta på så snorkelutrusningarna användes flitigt. Även Sebbe fick testa på att använda cyklop vilket han tyckte var roligt och han fascinerades verkligen av livet under vattenytan. Alba och Nike visade sig vara sjöjungfrur och låg i vattnet eller på stranden mest hela tiden. Vi åt alltid lunch ombord och turades om att laga mat. Det blev en hel del pastasallad och andra lättlagade rätter men alltid gott och mättande. Det är otroligt hur hungrig man blir på sjön.

Vi lämna Lefkas hamn och Lotta ser lycklig ut trots orosmoln på himlen.

Paul, Pernilla, Jesper, Alba, Sebastian, Nike och Malin.

 Både Paul och jag själv var rejält skäggiga när vi avseglade. Pauls flickvän Pernilla ville prompt raka av Pauls skägg för att se hur han såg ut utan, något hon inte gjort tidigare. Det blev en riktig show när skägget rakades bort. Vi provade flera olika "frisyrer" innan det till slut var helt slätrakat.
Jag fick feeling och låste in mig på en av toaletterna och rakade av mig mitt skägg också. Lotta höll på att svimma när jag kom ut. Hennes min var helt obetalbar. Jag insåg dock snabbt att slätrakat inte är min stil och påbörjade ett nytt skägg ganska omgående.

Paul halvväg in i en slätrakning, vi var tvungna att testa en sydstatlook innan resten togs bort.

Underbar bild på Jesper.

Chill i hängmattan. Somnar man blir man blöt. Det är sen gammalt!

Alba kastar en farlig blick över axeln!

Ja, det var verkligen en toppenvecka tillsammans med fina och goda vänner. Veckan efter vi lämnat tillbaka båten tillbringade Lotta, Sebbe och jag på Lefkas och bodde då på hotell. Vi hyrde en bild och reste runt på hela ön. Den veckan var vädret på bättre humör och det blev en riktig drömvecka med massor av bad och sol.

PiratSebbe

Lek i poolen

Lotta solar framför det azurblå havet

Argg, 80-talet anfaller!

Jenny, fantastisk seglare och bra människa även i övrigt, faktiskt!