fredag 1 mars 2013

Lille pågen på återbesök och han skrattar för första gången

Igår var det dags för ett återbesök på Astrid Lindgrens barnkardiolog för att kontrollera Sebastians hjärta och lungor. Syster Birgitta tog emot oss och började med att väga Sebastian och ta ett EKG. Han går snabbt upp i vikt och vägde nu 4230 gram. Sedan vi var på BVC i måndags så har han gått upp 70 gram. Det kan ju i och för sig variera med våg och när han åt senast men vi ser på hans hull att det går uppåt. Nu har han härligt bebismulliga ben och runda gossiga kinder. Det är stor skillnad mot den lilla spinkiga pojk vi fick med oss hem från Lund.

EKG är inte Sebastians paradgren. 
Läkaren för dagen är Ulf. Han undersöker Sebastian med ultraljud för att kontrollera hjärtats och de stora blodkärlens funktion. Det ser bra ut i stort sett. Sebastian har en måttligt förstorad vänsterkammare. Det beror på att det fortfarande finns två små hål i kammarskiljeväggen, det som på läkarspråk heter kammarseptum defekt, VSD. Ulf tror att dessa hål kommer att växa igen med tiden och inte kommer kräva någon framtida kirurgi. Vi håller tummarna att det blir så. Hålen sitter i de muskulära delarna av skiljeväggen och är svåra att se vid en operation. Det är därför de blev kvar efter hans kirurgi. Ulf betonar dock att han är väldigt nöjd med Sebastians medicinska status nu. Enligt honom ska vi från och med nu kunna betrakta honom som vilken bebis som helst. De kommer hålla koll på hans små VSD:er framöver men det är inget vi ska oroa oss över. Vi får en ny tid för kontroll om två månader.

Även lungorna ser bra ut. Ingen vätska finns i lungsäckarna så nu slutar vi med alla vätskedrivande mediciner. I största hemlighet så slutade vi faktisk att ge honom dessa redan för en vecka sedan. Han hatade att få dem i munnen och hulkade, spottade och skrek. Skönt att slippa ha dåligt samvete för dem.

Sebastian skrattar för första gången.
Just nu när jag skriver detta inlägg så ligger Sebastian i mitt knä och jollrar sött. Han är på ett strålande humör. Bajsblöjan har jag precis bytt och han är mätt och belåten. Jag kittlar honom lite på magen och då strålar hela hans ansikte upp i detta fantastiska leende. Det är första gången som han skrattar så tydligt. Tidigare har det varit antydningar till leenden men som lika gärna kan ha varit magknip. Det här leenden går dock inte att missta för någonting annat. Lotta tar snabbt fram kameran och lyckas fånga Sebastians första riktiga leende och vi kan dela det med er. Magiskt, eller hur :)

Jag har tidigare skrivit om Lottas kämpande med att få till amningen. Det har varit jobbigt med smärta och ilsken unge. Det har nu blivit mycket bättre. Visst gör det fortfarande lite ont, speciellt om Sebastian får tag i bröstet fel, men skillnaden är jättestor. Lotta är gladare och Sebastian mer harmonisk. Alla nöjda och glada.

Lotta ammar Sebastian och ser riktigt nöjd ut.
Till sist vill vi, och speciellt Lotta, skicka en tanke västerut ända till Californien och Stanford sjukhuset. Lottas vän Stefan "Zegge" Gustafsson ligger och väntar på att få ett nytt hjärta. Vi håller tummarna och tårna att allt ska gå bra.

//Kennet