lördag 23 mars 2013

Uj uj uj vad tiden går

Plötsligt inser man att det snart är april och att det var väldigt länge sedan jag skrev ett inlägg här. Sebastian är nu 11 veckor, 1 dag och 8 timmar gammal. Som ni säkert märkt är vi inte så noga med detaljerna i den här familjen så minuter bryr vi oss inte om.

Sebastian i sin Babybjörn. 11 veckor gammal.

Låt mig börja där vi slutade senast. Lottas vän Zegge som väntar på ett nytt hjärta i USA. Han har nu fått en LVAD inopererad och mår bättre. LVAD står för Left Ventricular Assist Device och ersätter vänster kammares funktion. Stefan var i för dåligt skick för en transplantation och fick denna för att kunna återhämta sig i avvaktan på ett nytt hjärta. Så här skriver hans sambo på deras hemsida, ett citat från doktorns utlåtande när Zegge skrevs ut från sjukhuset.


"You are the most with-it LVAD patient we have. You are the only patient I've ever had that has prepared for the shower by himself." Total champ.

Vi håller nu tummarna att allt ska gå bra för honom.

Om ni minns så var jag i slutet av februari och tog cellprover efter att mitt PSA värde varit lite för högt. För några dagar sedan så ringde läkaren från Sofiahemmet och meddelade att proverna var normala. Inga cellförändringar i prostatan. Väldigt skönt och nu kan jag släppa tankarna på det. Det kommer bli årliga kontroller framöver både för mig och Sebastian.


Jag har börjat jobba igen efter att  ha varit hemma sedan före jul. Det känns bra och många på arbetet undrar förstås hur det står till med Sebastian och Lotta. Jag brukar svara ungefär samma sak. Det är som vilken annan bebis som helst. Han håller oss vakna om nätterna. Skriker när han är hungrig, trött eller har bajsat. Skrattar åt oss när han är på det humöret. Leker i sitt babygym och sprattlar som en fisk på skötbordet.

Sebastian "gymmar"

Lotta mår också ganska bra. Hon har fått problem med sin knäprotes och knät har svullnat upp. Det gör inte så ont men det är stelt och känns lite instabilt. Hon har svårt att gå längre sträckor. Det är naturligtvis trist nu när våren kommer och man längtar ut i solen. Hon har fått en remiss till ortopeden på Sankt Göran och vi väntar på att de ska höra av sig med en tid.

Amningen fortsätter att gå bra. Han äter fortfarande ganska ofta, med två till tre timmars intervall. I natt sov han dock fyra timmar i sträck vilket får anses som lyx. Vi har fixat en ny säng till honom som står bredvid vår egen. Efter en del modifiernande så lyckades jag montera bort ena sidan helt och få botten på hans säng i nivå med vår egen säng så nu kan Lotta bara rulla ut honom när det är dags att amma.

Sebbebebben har varit på hörseltest som han sov sig igenom. Hur man kan testa hörseln på en sovande bebis övergår mitt förstånd men tydligen går det bra och inga problem hittades.
Vi har introducerat honom till Stockholms konstvärld också. Under mars månad har han hunnit med att besöka både Liljevalchs vårsalong och Fotografiska museet. Jag kan inte påstå att han visar något större intresse för konstverken ännu men det som böjt ska bli ska krökas i tid, eller vad man nu säger?

Kennet och Sebastian på Fotografiska
Sebastian på Liljevalchs. 

Lotta och Sebastian i kö till entrén på Liljevalchs.

Snart är det påsk och vi ska vårrusta segelbåten. Sebastian ska bli presenterad i båtklubben och få lära sig hur man polerar skrov och målar bottenfärg. Det blir bra! Thomas och Anna var och hälsade på oss för ett par veckor sedan och hade då med sig en jättefin flytväst till Sebastian. Den kommer bli perfekt på sommarens seglatser.
Nu står Sacco bredvid mig och gnyr, han vill ha sin förmiddagspromenad och Sebastian gallskriker så det är väl dags att runda av.

//Kennet

fredag 1 mars 2013

Lille pågen på återbesök och han skrattar för första gången

Igår var det dags för ett återbesök på Astrid Lindgrens barnkardiolog för att kontrollera Sebastians hjärta och lungor. Syster Birgitta tog emot oss och började med att väga Sebastian och ta ett EKG. Han går snabbt upp i vikt och vägde nu 4230 gram. Sedan vi var på BVC i måndags så har han gått upp 70 gram. Det kan ju i och för sig variera med våg och när han åt senast men vi ser på hans hull att det går uppåt. Nu har han härligt bebismulliga ben och runda gossiga kinder. Det är stor skillnad mot den lilla spinkiga pojk vi fick med oss hem från Lund.

EKG är inte Sebastians paradgren. 
Läkaren för dagen är Ulf. Han undersöker Sebastian med ultraljud för att kontrollera hjärtats och de stora blodkärlens funktion. Det ser bra ut i stort sett. Sebastian har en måttligt förstorad vänsterkammare. Det beror på att det fortfarande finns två små hål i kammarskiljeväggen, det som på läkarspråk heter kammarseptum defekt, VSD. Ulf tror att dessa hål kommer att växa igen med tiden och inte kommer kräva någon framtida kirurgi. Vi håller tummarna att det blir så. Hålen sitter i de muskulära delarna av skiljeväggen och är svåra att se vid en operation. Det är därför de blev kvar efter hans kirurgi. Ulf betonar dock att han är väldigt nöjd med Sebastians medicinska status nu. Enligt honom ska vi från och med nu kunna betrakta honom som vilken bebis som helst. De kommer hålla koll på hans små VSD:er framöver men det är inget vi ska oroa oss över. Vi får en ny tid för kontroll om två månader.

Även lungorna ser bra ut. Ingen vätska finns i lungsäckarna så nu slutar vi med alla vätskedrivande mediciner. I största hemlighet så slutade vi faktisk att ge honom dessa redan för en vecka sedan. Han hatade att få dem i munnen och hulkade, spottade och skrek. Skönt att slippa ha dåligt samvete för dem.

Sebastian skrattar för första gången.
Just nu när jag skriver detta inlägg så ligger Sebastian i mitt knä och jollrar sött. Han är på ett strålande humör. Bajsblöjan har jag precis bytt och han är mätt och belåten. Jag kittlar honom lite på magen och då strålar hela hans ansikte upp i detta fantastiska leende. Det är första gången som han skrattar så tydligt. Tidigare har det varit antydningar till leenden men som lika gärna kan ha varit magknip. Det här leenden går dock inte att missta för någonting annat. Lotta tar snabbt fram kameran och lyckas fånga Sebastians första riktiga leende och vi kan dela det med er. Magiskt, eller hur :)

Jag har tidigare skrivit om Lottas kämpande med att få till amningen. Det har varit jobbigt med smärta och ilsken unge. Det har nu blivit mycket bättre. Visst gör det fortfarande lite ont, speciellt om Sebastian får tag i bröstet fel, men skillnaden är jättestor. Lotta är gladare och Sebastian mer harmonisk. Alla nöjda och glada.

Lotta ammar Sebastian och ser riktigt nöjd ut.
Till sist vill vi, och speciellt Lotta, skicka en tanke västerut ända till Californien och Stanford sjukhuset. Lottas vän Stefan "Zegge" Gustafsson ligger och väntar på att få ett nytt hjärta. Vi håller tummarna och tårna att allt ska gå bra.

//Kennet