fredag 1 februari 2013

Utskrivna från sjukhus

Vi matar Sebastian var tredje timme. Sondar honom med hjälp av en 20 ml spruta och en slang som går ner i hans mage via näsan. Han får 60 ml av en speciell ersättning som heter Monogen. Ni som följt bloggen vet att han behöver den för att skadan på lymfsystemet ska kunna läka. Vi blandar till Monogenet från ett pulver. 3,5 mått till 90 ml vatten. Sen tillsätter vi 2 ml Liquigen och 2 ml Resource. Det är kosttillskott med extra kalorier. Var tredje timme, dygnet runt, blandar vi ihop hans mat och matar honom. Det tar någonstans mellan 30-40 minuter varje gång. Det ska enligt sjukvårdspersonalen ta 20 minuter men om vi kör på i den takten så är det nästan ofelbart så att delar av måltiden kommer i retur. Det gör den ibland även om vi tar det lugnare men inte lika ofta.

Vaken och alert. Här ser man hans sond tydligt.

Mellan måltiderna ska Lotta pumpa också. En kvart på varje bröst. Var tredje timme. Det är för att mjölken inte ska sina. Vi bygger upp ett lager med bröstmjölk i frysen för framtida behov. Det blir så mycket att vi var tvungna att be morfar Clas ta med sig mjölk hem och lägga i sin frys.

Surmulen min. Han har nog precis ätit och nu åker det lite hiss i magen.
Det tar lite på Lottas krafter att hålla igång det här. Idag har hon varit lite stingslig och låg. Hon tycker det är tråkigt säger hon. Pumpa och mata, pumpa och mata. Det är rätt enformigt, det får jag hålla med om. Men vi klagar verkligen inte. Det får vara gärna vara enformigt, långsamt och tråkigt. Så länge Sebastian mår bra så är det ok med oss.

Idag var vi på Astrid Lindgren på återbesök igen. Vi har varit inskrivna där hela veckan och fått vara hemma på permis. Idag var det tänkt att vi skulle bli utskrivna. Det under förutsättning att matningen fungerar bra och att han går upp i vikt. Då förstår ni att vi varit ganska så motiverade att sköta matningen rigoröst. Alternativet, att behöva bli inlagda igen, lockar inte. Varje gång Sebastian har spytt så rynkas våra pannor nervöst. Det är kalorier som han behöver. Men det gick bra. Han har ju inte direkt sprungit iväg i vikt men 60 gram på två dagar får väl ändå anses ok. Ulf tittade på hjärtat och lungorna med ultraljud igen och sen blev vi utskrivna och hemskickade med en återbesökstid om en månad. Skönt!

När vi kom hem så fick vi oväntat besök. Blombud! Det var våra snälla kollegor på jobbet som skickat över en kvast med gratulationer. Tack så jättemycket :)

Sebastian beundrar de vackra blommorna som vännerna på jobbet skickat.
Avslutningsvis en bild från gårdagen då Lolly och Carina kom på besök. De hade med sig fina presenter till Sebastian. Lolly hade köpt en liten ängel i glas. Den har en alldeles speciell symbolik som jag ska förklara lite närmare i ett annat inlägg.
Carina kom med en helt underbar mjukiselefant. Den kommer säkert bli en favorit.

Lolly och Carina ser kära ut. Sebastian är en riktig charmör.
//Kennet


3 kommentarer:

  1. Om det är någon tröst kan jag berätta att det kan vara ganska (stundtals extremt) långtråkigt att amma också, heh, klen tröst kanske. Jag försöker anstränga mig att fokusera på vad det är jag gör egentligen, alltså inte sitta still och "inte göra nytta" utan ge kärlek, närhet och mat till min lilla bebis, min lilla tjej, mitt älskade barn och det stora äventyret... då går tiden lite fortare. 8-)

    Så fint att läsa att det går bra för Sebastian nu, jättehärligt! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Insåg i morse när jag läste igenom inlägget att det kanske framstår som lite naivt. "Vad tror han att småbarnslivet består av egentligen?" ;)
      Det kan också vara så att det är en reaktion efter all stress vi varit utsatta för de här veckorna. Vi känner oss lite "tomma" på något konstigt vis. Svårt att förklara. Men idag så skiner solen utanför vårt fönster och nu ska vi ut och rulla barnvagn här på söder. Det kommer hjälpa upp humöret.

      Radera
  2. Han är en riktig liten pärla, er son! Det finns plats i min frys också om det behövs. Då är ju maten hyfsat nära. Kram!

    SvaraRadera