söndag 17 februari 2013

Bebis, du och jag måste ha ett snack...

Du måste jobba på att kontrollera din ilska. Det fungerar inte att du börjar illskrika varenda gång du blir hungrig eller när blöjan är full med skit. Även pappor har känslor. Tänk om jag skulle bli blåröd i ansiktet, vifta med armar och ben för att sen skrika så lungorna nästan kommer ut genom munnen så fort något behov inte tillfredsställs omedelbart. Det är inte ok.

Sen är det inte speciellt socialt att somna mitt i måltiden eller samtalet. Rätt var det är så sluter du ögonen och blir alldeles ledlös i kroppen och det helt oavsett vad som pågår runt omkring.

Appropå mat ja. Du är verkligen en glupsk lite gynnare du. Pappa går på diet och du bara vräker i dig. Det är orättvist. Dessutom vill alla att du ska lägga på dig vikt varje vecka. Mamma tar tag i dina runda kinder och stabbiga ben och lyser av glädje. "Se så rund och go han är" kvittrar hon. Lägger jag på mig ett par hekto så blir det minsann andra ord i källan. "Ska du verkligen äta den där bullen", "du borde nog fundera lite på vad du stoppar i dig".

Inte nog med det, du har även lagt beslag på mammas bröst helt för dig själv. Inte en chans att pappa får lite kvalitetstid med henne längre, nä nä. Hon har bara ögon för dig. På nätterna ligger du mitt emellan oss och snarkar. Nä nu var jag orättvis, det är mamma som snarkar. Du snusar. Själv ligger man ute på kanten till vänster och trånar.

Men jag gillar verkligen våra små moments vi har ibland. Som i kväll när du låg i mitt knä och vi tittade på Metallica på tv tillsammans. Dina små armar viftar och jag förstår att musiken verkligen berör dig. Du trummar på som du aldrig gjort annat. Min lilla Lars Ulrich.

Det är ganska kul att se minerna du gör när du tar i för att bajsa också. Du blir tyst och koncentrerad. Ögonen går i kors och huden i ansiktet antar en mörkare röd nyans. Ibland är det extra svårt att få till det och då kan det gå som ristningar genom kroppen. Sen smattrar det till som en kulspruta i blöjan och det är dags att ropa på mamma.

Det är bara en sak till vi måste prata om. Normalt sett är det jag som står för charm and good looks i familjen. Sen du kom så har det ändrats. Ingen bryr sig längre om mig när vi går bort. Alla har bara ögon för dig. Det gullas och kelas så mycket att det måste vara osunt. Kompisar delar med sig. Alla har vi haft den där snygga kompisen som tar alla tjejer. Så får det inte bli mellan dig och mig bebis, Ok? Lova!

//Pappa