onsdag 20 februari 2013

Återbesök för Sebastian och biopsi för mig

Idag var det dags för ett återbesök till Astrid Lindgren för Sebastian. De vill kontrollera att han går upp i vikt som han ska efter att vi tagit bort sonden. 3 915 gram är klimpen uppe i. Han har alltså ökat över ett kilo från lägsta noteringen på sjukhuset. Syster Birgitta var nöjd med det. Han har vuxit på längden också och är nu 55 cm lång, 5 cm längre är när han föddes. När vi kom hem så firade vi med att ta ett bad. Sebastian gillar verkligen att bada. Han ligger och tittar sig omkring med stora ögon och sträcker ut armar och ben i vattnet.

En nöjd liten badkille
På eftermiddagen så var det min tur att besöka läkare. I november så var jag på vårdcentralen för att undersöka en värk jag haft ett tag i sidan. Samtidigt bad jag dem att ta ett PSA prov för att undersöka prostatan. Det är väldigt underligt att vi i Sverige inte screenar alla män för prostatacancer efter 40-45 år. Varje år diagnosticeras 10 000 fall av prostatacancer varje år att jämföra med 7 000 fall av bröstcancer. Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige.
Ett PSA prov testar förekomsten av ett protein som finns i sädesvätskan som prostatan bildar. Små mängder av PSA finns alltid i blodet men förhöjda värden kan indikera förekomst av prostatacancer. Mitt prov kom tillbaka från labbet och visade ett värde som låg precis över gränsvärdet. 

1: urinblåsa, 2: prostata, 3: sädesledare, 4: testikel.
Prostatakörteln sitter som en ring kring urinröret. I prostata produceras den vätska som behövs för sädescellerna.
Då jag i prostatabranchen fortfarande anses vara ung så ville husläkaren skicka mig till en urolog för vidare utredning. Till saken hör också att min farfar och en av mina farböder haft prostatacancer vilket ger mig en förhöjd risk. Idag var det alltså dags att träffa denne urolog på Sophiahemmet. 

Inför undersökningen så hade jag lämnat ytterligare ett PSA prov som visade ungefär samma värde. Urologen, en trevlig herre i min egen ålder, berättade lite om vad han tänkte göra. Först tänker han kontrollera prostatan med ett finger för att känna på dess konsistens och om det finns knölar. Sen ska han undersöka mig med ultraljud för att avslutningsvis ta ett vävnadsprov, en biopsi.

Undersökningen gick snabbt vilket är det enda positiva man kan säga om saken. Jag ska inte gå in på några detaljer men den inkluderar införande av diverse trubbiga, vassa och odefinierbara instrument i utrymmen som normalt sett aldrig ser dagsljus. Nu kom jag faktiskt på en positiv sak till, ingenting av detta gjorde ont. Helt smärtfritt.

Varken den manuella kontrollen eller ultraljudet visade på några konstigheter vilket kändes skönt. Nu ska cellproverna skickas till Karolinska för analys vilket tar 4-6 veckor. Det blir lite jobbigt att gå och vänta på det svaret men jag känner mig ändå inte speciellt orolig.

//Kennet