tisdag 8 januari 2013

Tillbaka på BIVA efter opereration

Måndagen den 7 januari 2013 klockan 18:00
OBS! En av bilderna i detta inlägg kan se lite otäck ut med mycket slangar och sladdar.
När vi kom upp till BIVA så var läkarna inte riktigt klara ännu. Vi fick vänta en stund i dagrummet innan vi fick komma in på salen. Vi hade blivit bra informerade av personalen vad vi kunde förvänta oss men det gjorde ändå ett starkt intryck på oss att se Sebastian ligga där i sin säng, djupt sovande fortfarande i narkos. Hans lilla kropp helt avslappnad.
Hans ansikte är uppsvullet och nästan klotrunt vilket enligt personalen är vanligt efter så många timmar i hjärt-lungmaskin. Lotta är uppriven och gråter till en början oavbrutet. Det är jobbigare för henne tror jag, det är hennes första barn och det är förstås speciellt i sig utan att man behöver lägga till en massa onödiga hjärtfel också.
Justering av sladdar och slangar
Första timmen eller två är helt odramatiska och alla värden är stabila. Sen börjar Sebastian försöka dra egna andetag vilket stör respiratorns arbete och det påverkar hans blodtryck. Läkarna har förberett oss på att det kommer vara svajigt första natten och att det kommer behövas en hel del fintrimmning av medicineringen för att få allt bra. Läkaren som har jour denna natt, Anders, ökar mängden sömnmedel och lugnande för att få Sebastian att sluta försöka andas själv och till slut lugnar det ner sig.Det är två saker som de tittar speciellt mycket på nu. Dels är det dränaget, två slangar som ska leda bort blod och sårväska inifrån kroppen. Det är viktiga att se så blödningarna inte förvärras och att de minskar under natten. Därför mäter de mängden och tittar även på färgen. Den ska ljusna med tiden. De kontrollerar också slangarna regelbundet så att blodet inte koagulerar och sätter igen dem.
Det är också viktigt att Sebastians njurar börjar fungera som de ska igen efter operationen. Därför ger man vattendrivande mediciner som ska få fart på kisseriet. Till en början svarar han inte på medicinen och det ökar därför dosen. Om han inte börjar kissa själv så kommer de att föra in en slang i buken som ska fungera som dialys. Det är ett ganska vanligt scenario på små barn.
Inte heller den högre dosen vattendrivande hjälper och Anders beslutar sig för att sätta medicineringen på infusion, det betyder att den ges kontinuerligt men i lägre doser. Detta hjälper och kisset kommer till slut igång. Skönt :)
Bilden nedan är tagen precis efter att Sebastian kommit tillbaka från operation. På bröstet ser man förbandet över operationssåret. Dränageslangarna kommer fram mitt på magen. Slangen som går ner genom hans näsa är respiratorn. Genom näsan går även sonden som man ger mat igenom. På bröstkorgen är det kopplat olika sensorer för övervakningen. På pannan har han sensorer som mäter syremättnaden i huvudet. På ena handen och ena foten har han också givare som mäter syresättningen.
Det kommer ut två små kablar ur hans bröstkorg. Dessa är pacemakertrådar. Alla opererade barn får pacemaker vid operationen. Den hjälper sedan till att stödja hjärtat första tiden efter operationen.Till sist så har han flera passager in i hans blodomlopp. En sitter i halsen och kallas CVK. Den är i sin tur tre förgreningar. sen har han två artärpassager, en i armen och en i ena foten. Genom dessa tre passager ges alla mediciner, blod, plasma, näringsdropp och annat han behöver. Man tar även blodprover. Han har också en kateter som tar hand om kisset och en tempgivare i rumpan som mäter hans temp.
Sebastian precis nyopererad
Sebastian precis nyopererad
//Kennet