söndag 6 januari 2013

Så har han äntligen kommit

Den fjärde januari klockan 01:33 så föddes Sebastian Clas Neo Löfwall Björkman på Lunds Universitetssjukhus. Det gick med en väldig fart, endast sex timmar från att vattnet gick i lägenheten vi fått låna i Lomma. Det här inlägget kommer sammanfatta allt som hände under förlossningen och timmarna efter.

Låt oss börja där vi slutade senast. Jag nervöst plitande på vår iPad i förlossningssalen och Lotta nersjunken i en fåtölj med sammandragningar.

3 januari 2013 klockan 20:45

Ingenting händer till en början. Barnmorskorna ringer till barnjouren och meddelar att Sebastian är på väg eftersom de behöver stå beredda att ta emot honom. På övervakningsmonitorn ser vi Sebbes hjärtrytm och Lottas sammandragningar. Det är ungefär 4-5 minuter mellan varje sammandragning men inga riktiga värkar ännu.

21:30 så kommer värkarna igång på allvar. Lotta varvar mellan att sitta i fåtöljen, toaletten och i sängen.    

23:00 så ville barnmorskan att Lotta skulle ligga i sängen eftersom hon hade svårt att slappna av och kände sig yr. De kontrollerade henne och hon var nu två cm öppen. Hon har haft lustgas ett tag men för att hjälpa Lotta att slappna av bättre så får hon en spruta Petidin som är ett smärtstillande och avslappnande medel likt morfin. 

00:30 Lottas värkar kommer nu tätt. Barnmorskan undersöker henne och konstaterar att hon är åtta centimeter öppen och att det är dags för barnet att födas. De kallar på neonatalläkarna och efter ett tag så är rummet fullt med folk och apparater. Lotta skriker så att taket nästan lyfter och barnmorskan ber henne att hålla luften och pressa istället för att skrika. Lotta stirrar på henne med en blick som om hon vill mörda henne men den här gamla rutinerade barnmorskan låter sig inte skrämmas utan säger bara till på skarpen att nu måste barnet ut.

01:30 så kommer en jättevärk och barnmorskan försöker sakta ner krystarbetet lite men det går inte. Plötsligt så ligger han där på sängen. Han skriker direkt och är alldeles underbar.
Barnmorskorna torkar av honom och jag får klippa av navelsträngen. Sen får han ligga på mammas bröst ett kort ögonblick innan Neo-läkarna tar över. Det är en fantastisk känsla att se honom ligga där och vi är bägge två lättade över att allt ser ut att ha gått bra.

Sebastian på Lottas bröst
Neo-läkarna undersöker honom snabbt samt väger och mäter honom. 50 cm lång och 3080 gram. Sedan stoppar de ner honom i en kuvös och tillsammans med mig transporterar vi honom den korta vägen in på neonatalavdelningen som ligger precis intill förlossningen. Under tiden tar barnmorskorna hand om Lotta på förlossningen.

Efter att jag sett att Sebastian blivit inskriven på Neo-avdelningens sal 4 och att allt ser bra ut så går jag tillbaka till Lotta på förlossningen. Där har de precis blivit klara och hon är orolig över vad som har hänt men blir lugn när jag berättar. Vi får låna en rullstol och tar oss med hjälp av den tillsammans till Neo och Sebastian. Vi sitter med honom fram till 06:00. Det görs flera undersökningar under natten, både EKG och Ultraljud. Under tiden kardiologen undersöker honom med ultraljud så går vi tillbaka till förlossningssalen. Kardiologen kommer dit efter att undersökningen är klar och berättar lite om läget. Allt ser ut som de diagnosticerat i fosterlivet så inga överraskningar. Vi går och lägger oss rejält utpumpade bägge två och får sova två timmar innan nästa dag börjar.