söndag 27 januari 2013

På permission från sjukhuset

Lotta hemma i vår soffa med klimpen i knät.
Läkarna på Astrid Lindgren tyckte att Sebastian är tillräckligt bra nu för att kunna sova hemma. Vi ska infinna oss på sjukhuset i morgon för undersökningar men bara att få komma hem på kvällarna och sova i egen säng är guld värd. Så vi packade ihop våra saker på Q63 och åkte hem på permission.

Bebismys i korridorerna på Astrid Lindgrens

Lotta är helt slut och har gått och lagt sig. Hon har fått ta två nätter i rad nu så i natt är han min. Just ni ligger han i soffan och snusar. Då och då tittar jag till honom så att han andas. Efter allt som har hänt så har jag utvecklat en nojja och kan inte riktigt koppla av. Andas han inte ovanligt snabbt nu? Har han indragningar? Ser han inte lite blek ut? Gud vad kall han är om händer och fötter. Det är mycket som man kan oroa sig över som pappa till ett hjärtebarn. Kardiologen Gunnar som skrev ut oss idag sa att han inte vill kalla det nojja utan beredskap. Han påminde om att de inte är mer än drygt två veckor sedan som han genomgick en väldigt stor operation och dessutom fått komplikationer som ännu inte helt läkt ut. Så han tyckte det var sunt att ha lite beredskap på att det kan komma fler problem innan vi är helt i mål. Men han var noga med att påpeka att det värsta ska vara över och att det inte behöver bli några fler motgångar.

Mormor Nina kom på besök på morgon. Sist hon träffade Sebastian nere i Lund var det en dålig dag och han var väldigt svag och låg med andningshjälp. Det var en stor skillnad idag med en mycket piggare och gladare Sebastian.  Det blev inte ett så långt besök eftersom vi blev utskrivna men det kommer att komma fler tillfällen, många fler.

Mormor Nina kom på besök på Q63 strax innan vi blev hemskickade på permis.
Vi fortsätter och sondar honom med Monogen var tredje timme. Han uppskattar det inte utan spyr ofta upp en del av det. Mediciner ska han ha tre gånger per dygn nu. Klockan 8, 14 och 20. Han får vätskedrivande i form av Impugan som är samma sak som Furosemid som han tidigare fick via infusion. Han får ytterligare ett vätskedrivande preparat, Spironolakton. Det är ett medel som driver ut vatten men med den egenskapen att det sparar på Kalium. Det sista preparaten han får är Kajos, en Kaliumlösning för att motverka kaliumbrist.

Jag undrade varför han har kaliumbrist och googlade på det. Hittade en sida som tog upp dessa saker som en möjlig orsak till det;

Brist kan uppstå p.g.a. ökad urinutsöndring av detta mineral vid stress, vid hög lakriskonsumtion och vid användande av laxermedel eller urindrivande läkemedel.

Jag tror vi kan stryka hög lakritskonsumtion men stress och vätskedrivande, check!

I morgon ska vi vara på sjukhuset klockan 11:00 för att vara med på ronden. Sen blir det röntgen och ultraljudsundersökning. Hoppas att lungorna ser bra ut. Jag tycker att han arbetar lite hårdare vid andning nu än i morse...nojjar!

//Kennet

4 kommentarer:

  1. hehe, jag håller på och filar på ett blogginlägg om oro vs noja. Jag skulle definitivt säga att du oroar dig och att du har fog för det. Noja däremot, för mig, är en obefogad oro - paranoid - och det är du inte :) Beredskap var en bra förklaring också.
    Fantastiskt skönt att ni är hemma!!! Även om det "bara" är på permis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo så är det nog. Ett visst mått av beredskap är på sin plats. Just denna gång var det dock obefogat. Röntgen såg bra ut så andningen bör det inte vara något problem med just nu.

      Radera
  2. Så skönt att höra att ni har fått komma hem och att allt gått bra. Vi är många om följer bloggen med spänning ska ni veta! Ni kommer bli fantastiska föräldrar, det vet jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Birgitta :) Hoppas allt är bra med er. Om det fortsätter att gå framåt så här bra så dröjer det inte allt för länge innan vi ses igen. Hälsa alla.

      Radera