måndag 14 januari 2013

Morfar besöker Sebastian på BIVA

Så var det måndag igen och precis en vecka sedan Sebastians operation. I går kom vi överens om att vi skulle få ta upp Sebastian vid hans första andningsträning klockan åtta på morgonen. Vii hoppade över hygienen och åt bara en snabb frukost innan vi gick upp till BIVA. Det tog ända fram till klockan var kvart över tio innan han fick komma upp. Då tog de av honom NIV:en och sen fick jag hålla honom. JAG! Det var oväntat och lite nervöst. Men det gick så bra så! Ni kan själva se på bilderna nedan.

Kennet med en vaken Sebastian i sina armar

Sömntutan Sebastian somnade ganska så snart, lugn och trygg i pappas famn

Jag fick sitta med honom fram till strax efter elva. Han var vaken en liten stund men somnade ganska så snart. Han andades bra hela tiden utan antydan till att det skulle vara jobbigt.
Sebastians morfar Clas ska komma på besök i dag. Dessutom fyller han år, 69 stycken. Vi har lovat att möta honom på stationen halv tolv då tåget ska komma in. Precis när vi satt oss i bilen så ringer morfar och säger att tåget står still i Hässleholm på grund av ett signalfel. Ny ankomsttid klockan 12:10. Vi passar därför på att duscha på hotellrummet. Även om vi vistas mestadels på sjukhuset så är det skönt att hålla sig lite civiliserad.
Vi möter upp Clas vid tåget och åker upp till BIVA. När vi kommer upp så ligger Sebastian fortfarande utan sin NIV. Det är tre timmar sedan han tog av den och han ser fortfarande lugn och fin ut. Han har däremot blivit alldeles rödflammig i ansiktet och på kroppen. Sjuksystrarna tror att det beror på en hormonell reaktion från bröstmjölken han får.

Sebastian sover. Han har blivit rödflammig troligen på grund av en hormonell reaktion.

Vi får vara max två på rummet åt gången så jag sitter i dagrummet så att Lotta och morfar får vara inne på salen. Det dröjer länge länge innan de kommer tillbaka. Under tiden tittar jag på tv och pratar med andra föräldrar som har sina barn här på BIVA. Det är många tragiska och jobbiga historier som återberättas. Tänk vad en del föräldrar får gå igenom. Vår situation är en baggis jämfört med vissa här.

Lotta pussar lilla Sebastian på örat. 
Eftersom att Clas fyller år idag så beger vi oss sen ner till Lund och äter en sen, men mycket god, lunch tillsammans. Det är så skönt att bara få äta gott och koppla av en liten stund tillsammans. Mitt emot restaurangen ligger en Polarn och Pyret butik och Clas vill köpa en present till Sebastian. Konstigt, det är Clas som fyller år men Sebastian som får presenter. Det blir en liten body med matchande byxor. Jättefina. Tack tack snälla morfar.

Vi åker tillbaka till BIVA och kommer upp på salen ungefär halv fem. Vår salgranne Mohammed har flyttat ner på avdelningen under tiden vi var på lunch så nu har är vi ensamma och kan vara på salen tillsammans alla tre. Gissa att vi blir förvånade då Sebastian fortfarande är utan sin andningsmask. Han har legat hela dagen och endast fått hjälp med lite syrgas i sin tratt framför ansiktet. Så himla strongt. En läkare vi inte träffat tidigare kommer in i salen, Per Westrin. Per är sektionschef för BIVA och stannar en stund och pratar med oss. Han tycker att Sebastian klarar sig så pass bra att de vill försöka låta honom vara utan NIV:en nu. Fantastiskt tycker vi! Om han skulle visa att det blir för jobbigt så sätter de naturligtvis tillbaka honom. Ett steg närmare avdelning 67 för oss. Per säger dock att det troligen handlar om ett par tre dagar innan vi får lämna BIVA även om det går bra nu.

Morfar på besök och kikar ner på Sebastian som sover i sin säng.
Vi får se om Sebastian klarar sig utan andningshjälp under natten också, det vore verkligen bättre än förväntat. Morfar ska med tåget tillbaka till stockholm snart så nu måste jag sluta.

//Kennet

3 kommentarer:

  1. Älskade Guddotter,Guddottermåg och självaste Guddottersonen. Vi i Stallarholmen är så lyckliga över Sebastians ankomst. Vilken kämpe!
    Men ni är också kämpar ni båda, Lotta och Kennet. Våra tankar har gått till er alla under den gågna veckan. Men nu ser det ju ljusare ut så att vi kan se framåt och möta våren och framtiden med tillförsikt. Det har kommenterats tidigare, men den berättelse fylld av medicinska fakta, fantastiska bilder och känslosamma kommentarer som Kennet har producerat och publicerat har varit helt fantstisk. Vi väntar på att boken snart kommer ut som kan ge andra människor insikt och hopp när situationer ter sig avgrundsmörka. Tack att vi fått vara med på denna resa. Vi ses i Eken.

    SvaraRadera
  2. Patric och jag minns de långa stunderna vi satt med Oskar på sjukhuset. Det var så underbart och märkligt på samma gång. Heja pappa Kennet!

    SvaraRadera
  3. Efter datorproblem repriseras följande meddelande:
    Älskade Guddotter, Guddottermåg, och självfallet Guddottersonen Sebastian! Vilka kämpar ni alla tre är. Vi i Stallarholmen är så glada att allt verkar gå mot ljusare tider. Våra tankar har gått till er under den senaste veckan och vi har hållit tummarna så dom vitnat. Genom Kennets fantastiska berättelse med medicinska fakta, underbara bilder och känslomässiga kommenter har vi fått vara med om en otrolig resa. När kommer boken ut?, som verkligen kan hjälpa andra människor att se hopp och förtröstan när det kanske är helmörkt. Vi är glada att ha fått den här insikten. Sköt om er och vi ses i Eken.

    SvaraRadera