onsdag 23 januari 2013

Lungdränet borttaget

I natt så sov jag ensam med Sebastian på avdelningen. Lotta var tröttast av oss och fick därför en god natts oavbruten sömn på patienthotellet. Själv så var det sängläge efter maten som serverades klockan 23:00. Det tog nästan en timme att ge honom den och medicinerna. Så jag somnade nog runt halv ett. Klockan två kom nattens skötare in. Det är den enda manliga skötaren på avdelningen, en trevlig figur som kallas för Gullet av övrig personal. Gullet serverade mat och medicin samt kollade puls och saturation. Matning fram till tre och sen fick jag sova fram till fem. Normalt sett vaknar jag ganska lätt så fort personalen kommer in på salen. Klockan fem på morgonen är en helt annan femma. Vaknade till slut av att Gullet ruskade om mitt ena ben. Trött trött trött började jag mata Sebastian. Gullet tittade på mig oroligt och fråga om jag klarade av att hålla mig vaken. Det gjorde jag med viss viljeansträngning. Somnade om vid sex och fick sova till åtta då morgonpasset kom och jagade upp mig. Då är det vägning och matning igen.

Sebastian är aldrig så nöjd som när han får slippa blöjan ett tag och ligga helt naken.
 När vi ska väga Sebastian så är det nakenvikt de vill ha. Så av med tröja och blöja och upp på vågen. I samband med det så passade de bra att ta en bild på hans ärr. Det är fortfarande ganska rött men det bleknar säkert med tiden.
Här ser man Sebastians ärr efter operationen tydligt. De två runda ärren under det stora är efter dränet.

Nöjd Sebbe kollar in Pingu-mobilen som hänger ovanför sängen.
Efter maten klockan åtta så ska Sebastian fasta eftersom de eventuellt ska ta bort lungdränet på eftermiddagen. Så nu är blir det lite uppehåll i rutinerna fram tills dess att de bestämt sig.

Klockan nio kom Lotta med frukost som vi äter tillsammans. Hon har plockat med sig lite godsaker från hotellets frukost, bland annat kokta ägg som de inte har här på avdelningen. Vi brukar även göra smörgåspaket som vi kan ha som mellis senare på dagen. Det blir bara ett lagat mål mat om dagen för att spara lite pengar. Vi har kört yoghurt eller fil med smörgås istället.

Halv två så kom två sköterskor och hämtade oss för en röntgenundersökning. De vill undersöka Sebbes lungor för att kunna besluta sig för borttagning av lungdränet eller inte. Vi är vana vid att de kommer till salen på biva och röntgar men nu får vi packa ihop Sebastian i vagnen och rulla iväg till röntgenavdelningen.
På väg in till röntgen.
 När vi kommer in i undersökningsrummet så lägger de upp honom på en brits under kameran. Den ser gigantisk ut i jämförelse med lilleman. Sebastian är duktig och protesterar inte alls. Jag och Lotta hjälps åt att hålla i armar och ben så att han ligger precis så som röntgensköterska vill.

Liten Sebastian under stor röntgenutrustning.
Senare på eftermiddagen bestämmer de sig för att det är ok att ta bort dränet. Eftersom Sebastian har fastat så har sköterskorna satt ett glukosdropp på Sebbe. Det går via en av PVK-ingångarna som han har i fötterna. De har suttit där i en vecka nu och har varit tröga att få igenom något de senaste dagarna. Infusionspumpen larmar hela tiden om att mottrycket är för högt. Minst tio gånger får sköterskor komma in och fixa med den. När Lotta ska kolla om slangen har knycklat sig så ser hon att Sebastians underben och fot är alldeles uppsvällda. Förskräckt larmar hon och en sköterska konstaterar att venen som nålen sitter i har gått sönder. All vätska, ca 40 ml, som skulle in i Sebastians blodomlopp har tryckt ut i benets vävnader istället. Lotta blir irriterad, så där som bara Lotta kan bli, över att ingen av sköterskorna som startade om pumpen tog sig tid att kolla hans ben när de vet att infarten var dålig redan från start. Hon behärskar sig men jag ser på henne att hon är skitsur.

Den andra PVK:n fungerar inte heller så han få klara sig utan dropp. De kommer att sätta en ny infart i hans ena hand då de tar bort dränet. Det sker sent på eftermiddagen. Vi rullar upp Sebbe i vagnen till op. Det är narkosläkaren Anders som vi känner sen tiden på BIVA som ska utföra ingreppet. Vi får inte vara kvar utan väntar på salen så länge.

Efter ett tag kommer en sköterska och säger att de är klara och att Sebastian ligger på uppvak. Bara en av oss får gå upp dit och hämta honom. Innan han får komma ner till salen igen så ska de röntga honom igen. Den här gången kommer de till uppvak och tar bilderna där.

Nu när jag sitter och skriver dessa rader så har han precis kommit tillbaka och får nu ett efterlängtat mål mat. Han måste vara helt utsvulten stackarn. Så nu är han av med nästan alla slangar. Han har fortfarande dropp men det kommer de nog ta bort under kvällen. Sen är det bara sonden genom näsan som är kvar. Den blir nog kvar några veckor framåt tills dess att han klarar av att äta vanlig mat igen.

//Kennet