Hallå i Internet-etern, känner mig som Jack Killian, en röst i natten.
Det är sent och jag är trött så det får bli en kort sammanfattning av dagen. Som ni kanske redan läst här på bloggen så började dagen utmärkt. Läkarna som undersökt morgonens röntgenbilder tycker att de ser bra ut. Det är fortfarande områden som är påverkade men inta alls som igår. Förhoppningen är att vi i morgon ska kunna börja "träna" avvänjning från NIV:en. Det brukar gå till så att man tar bort den 15-20 minuter första gången och ser hur han hanterar det. Blir han stressad och sjunker i saturation så sätter man tillbaka den. Sen utökas perioderna utan andningsstödet successivt.
I övrigt så har dagen varit väldigt snarlik gårdagen. Han har sovit mycket. Det har varit lugnt för det mesta. Det är när han ska vändas och fixas med som det blir lite livat. På eftermiddagen fick han komma upp i Lottas knä igen. Det är ett jädrans trixande att få till med alla saker som är i vägen. Men när han väl är på plats så är det mysigt. När vi ska lägga tillbaka honom hostar han lite vilket är bra för hans lungor. Då lossnar slem som behöver komma ut. Men det gör också att han får problem med andningen och syrsättningen sjunker. Då brukar sjuksystern ruska honom lite försiktigt eller klappa honom på ryggen. Det är skitjobbigt att se tycker jag. Han kämpar och grimaserar. Men det blir bra till slut och han kommer på plats i sin säng.
Det får bli en bild och en videosnutt som jag tagit idag som avslutning.
 |
| Sebastian i Lottas armar. |
Jack Killian, honom hade jag glömt bort!
SvaraRaderaJag är glad för er skull att det går framåt! Vilken liten kämpe han är!
Tittade på bilden och insåg först hur liten han är och sen undrade jag hur man överhuvudtaget kan genomföra en så komplicerad operation på någon som är så liten! Heja den svenska sjukvården!
Vilken härlig liten film! Och vad mysigt med lite hudkontakt. Vi tänker på er hela tiden. Jag läser högt för barnen och de ställer många frågor. De har bestämt att "allt ska gå bra", så då är det så. Vi håller tummarna och tack Kennet för att du orkar skriva om allt som händer fast ni har det så tufft. Ni är fantastiska alla tre. Kram från mig, Felix och Juni
SvaraRaderaGlömde säga en sak som barnen hörde när de såg filmen. Nämligen att det låter precis som om en Champagnekork flyger iväg när Sebbe tappar sin napp. Ganska skoj tyckte vi.
SvaraRadera