tisdag 22 januari 2013

Fullt upp

Idag har vi haft tvättstugan. Det vill säga tvättstugan för anhöriga på BUS. Det var verkligen på tiden då Lotta har börjat låna mina tröjor nu när hennes är smutsiga. I övrigt så har dagen varit väldigt lugn. Vi har tillbringat den på rummet och sysselsatt oss med se på film och pyssla om Sebastian. Lunch inhämtades på patienthotellet. Det är storkök men idag var det faktiskt ganska gott (Jag har inga fördomar :) ). Personalen är trevlig men har kanske inte den mest utpräglade servicekänslan. En äldre dam med allvarlig min tjänstgjorde bakom vattenbaden idag och upplyste alla gäster om att vi fick bara ta två köttfärsbiffar per person. Några externa gäster upplystes lite halvbryskt om att man måste ringa innan och kontrollera att det finns plats.

Kameran har fått vila idag så några nya bilder har jag tyvärr inte att dela med mig. I morgon tänkte jag ta ett par bilder på Sebastians ärr. Tejpen som suttit över ärret har nu ramlat bort och det är ett oväntat fint ärr som inte alls är speciellt iögonfallande. Faktum är att det kanske blir svårt att fotografera det så det syns på bild. Kanske vitnar det senare och kommer att synas mer om han blir lite solbränd, det återstår att se.

I morgon ska Sebastians lungor röntgas igen. Efter det ska det avgöra om det är dags att ta bort dränen. I så fall kanske de gör det redan samma dag. Det vore skönt. Slangarna som är kopplade till honom och sugen är jobbiga och gör det krångligt att ta upp honom.

I natt får bara en av oss vara kvar här på avdelningen. Vi är båda lite sugna på en hel natts sömn på hotellet men ingen av oss vågar säga det till den andre :) Vi får väl se vem som viker ner sig först.

Fullt upp? Inte direkt men dagarna går förvånande fort. Man hinner knappt sätta sig ner innan det är dags för mat eller blöjbyte.

//Kennet

8 kommentarer:

  1. Vilken otroligt fin liten kille ni har! Han är så söt och pluttigt underbart bebisliten.
    Så oändligt fint att ni delar med er av det stora som händer i era liv! Ni skriver otroligt bra och jag har suttit och läst med tårarna rinnande nedför kinderna en stund nu, trots att det faktiskt är en riktigt riktigt fin historia - er lille Sebastian är en hjälte, ni är hjältar!

    Tack för att ni delar med er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina fina ord :)
      Vi känner oss inte alls som hjältar. När man befinner sig i en sådan här situation så har man inget annat val än att bara ta sig igenom det. De enda hjältarna i vår berättelse är de duktiga och trevliga människorna vi fått träffa här på BUS i Lund och hemma i Stockholm. Om Sebastian hade fötts för 10-15 år sedan vågar jag inte tänka på vad som kunde hänt. Det är inte allt som var bättre förr.

      Radera
    2. Nej jösses, allt var verkligen inte bättre förr!!
      Så skönt att ni blivit av med fler slangar! Jag fortsätter läsa och hålla tummarna att ni snart har en liten kille helt utan slangar hos er!

      Sköt om er, ni gör det verkligen fantastiskt!

      Radera
  2. Vi fick tips om att hålla ärret tejpat länge efteråt, för att det inte ska breda ut sig. Tror vi hade tejp på ett halvår faktiskt.
    För ett år sedan såg det ut så här: http://fridafilur.blogspot.se/2012/04/pimp-my-scar.html
    Det som egentligen syns mest är ärren från pacemakern: http://fridafilur.blogspot.se/2011/08/lilla-stjarnan.html
    och så här såg det ut vid två månader: http://fridafilur.blogspot.se/2010/04/tva-manader.html

    Jag håller tummar att dränet ryker idag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gud vilket lite charmtroll ni har :) Ärret ser jättefint ut. Det har inte kommit någonting alls ur dränet på ett dygn så vi hoppas att de tar bort det idag. Vi sitter precis och väntar på ronden så vi får besked.

      Radera
    2. Charmtroll it is :)
      Gött att bli av med dränet!!

      Radera
  3. Hoppas, hoppas, hoppas att Sebbe slipper dränet nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gjorde han :) Nu ligger har och sover. Han la precis en riktig brakskit också så att blöjan fladdrade. Sin mor upp i dagen :D

      Radera