måndag 21 januari 2013

Första dagen på 67:an

När jag satte mig ner för att skriva dagens inlägg så var det med känslan av att ingenting hänt värt att berätta om. Det är naturligtvis helt fel. Just det att ingenting dramatiskt hänt borde vara det allra bästa som vi kan berätta om. Vi bara existerar just nu, insvepta i rutinernas trygga famn. Det är mat var tredje timme. Byta blöja. Ta upp i famnen och bara sitta och mysa. Ibland kommer någon blå eller vitklädd människa in och delar ut mediciner elller kontrollerar andning, puls och syresättning. Ett spya per dag verkar också ingå i rutinerna. Det är väl det mest dramatiska som skett idag. Då fick barnskötaren ta fram "oliven" och suga rent näsan vilket inte var speciellt populärt. Sebastian skrek sig illröd och somnade sen tvärt av ansträngningen. Just nu när jag sitter och skriver har han blivit rentvättad från topp till tå och har legat en timme i Lottas knä med stora nyfikna ögon. Härligt när han är vaken.

En trött liten krabat.
Åsa, en av läkarna från BIVA var precis inne och hälsade på oss. Det var hon som arbetade den dagen de satte dränen på Sebastians lungor och fick se den dramatiska vändningen av hans tillstånd. Hon ville bara träffa oss och se Sebastian en gång till innan vi försvinner iväg eftersom hon inte jobbade när vi gick igår. Vilken fantastiskt engagerad och härligt tjej. Hejja Åsa säger vi :)

Åsa, en av flera underbara läkare på BIVA.

 På ronden idag så fick vi lite mer information om vad som ska hända framåt. De kontrollerar dränet dagligen och väntar på att det ska sluta komma lymfa. Vätskan som sipprar ut ska klarna och bli mer lik urin än mjölk. När de bedömer att det sluta läcka lymfa så kommer de ta bort dränet. Sebastian ska sen fortsätta äta Monogen kost i tre veckor men successivt blanda in vanlig modersmjölk mot slutet av den perioden. Vi ska vara kvar här på observation ca fem dagar efter att de tagit bort dränet. Sen kommer vi få åka hem men kanske passera Astrid Lindgren en dag eller två för att de ska få en bild av Sebastian då de kommer ansvara för uppföljningen av honom i många år framåt.

Avslutningsvis tre bilder på Sebbebebben, två från idag och en från i förrgår.

Han älskar att ligga så här med armarna upp mot öronen.

Tittar intensivt upp på sin mamma Lotta

En bild tagen för ett par dagar sedan men han är ju så söt med sin stora stora napp.

//Kennet