onsdag 9 januari 2013

En sömnig kille vaknar till

Onsdagen den 9 januari

Vaknade upp vid sju av att Lotta satt i soffan och pumpade ut mjölk. Var tredje timme måste det pumpas, 20 minuter på varje bröst. Hon känner sig nog lite som en ko. Det är väldigt ömt och inte helt smärtfritt. Alla sköterskorna på BIVA är engagerade i Lottas bröst. Alla har sina egna små husmorstips. Särskilt en av de äldre syrrorna har tagit sig an uppgiften på största allvar. Hon stoppade igår Lottas BH full med fetvadd och skällde på henne för att hon inte knäppte av sig den när hon pumpade. Dessutom säger de flesta att hon ska dricka öl, duscha varmt och massera lite försiktigt. Då ska hon se att det kommer igång säger de på bredaste skånska.

När vi kom upp till avdelningen var det lugnt. Han hade haft en bra natt. De hade röntgat honom igen för att se hur lungorna såg ut och det är fortfarande vätska i dem så de har bestämt att han blir kvar i respiratorn ett dygn till. Däremot så ska de ta bort dränaget under dagen vilket känns skönt. De stora slangarna som kommer ut genom magen är jobbiga och sitter i vägen hela tiden. Han kissar bra och alla värden är stabila.

Han vaknar till lite mitt på dagen och blir orolig. Han försöker skrika men det kommer inget ljud eftersom han har respiratorslangen i halsen. Marita, dagens sköterska, ökade då på sömnmedlet lite för att han inte skulle bli stressad. Snart så blev han groggy igen men innan han slocknade helt så orkade han faktisk suga på sin napp en liten stund.

Trött Sebastian suger på sin napp.
På bilden ser man också hans operationsärr som nu börjar läka ihop fint. På halsen syns CVK-infarten och till vänster på hans bröstkorg sitter en klisterelektrod som mäter hans hjärtaktivitet.
Ljuset från hans hand kommer från en sensor som med hjälp av ljus mäter hans syremättnad.

Vi stannar kvar fram till klockan två då vi åker ner till Lund för att besöka försäkringskassans servicekontor. Det delas av Pensionsmyndigheten så det känns nästan som att gå till jobbet. Där får vi hjälp med att anmäla vård av sjukt barn och skicka in en inkomstblankett för mig. Man skulle önska att det gått att göra på via webben. Jag ska försöka att uttrycka mig betydligt mer civiliserat här än jag gjorde framför datorn. E-leg på MAC OS fungerade otillfredsställande. 

Lottas syster Beata ringde och ville komma på besök. Hon är i Köpenhamn på jobb och det tar bara en halvtimme med tåg hit. Jätteskoj med vår första besökare. Vi plockade upp henne på tågstationen och åkte upp till BIVA. Vi hade skojat om att det vore trevligt om Sebastian kunde vakna lite och som på beställning så slog han upp sina fina ögon precis när vi kom.

Sebastian vaken och tittar sig omkring

Beata på besök

Sebastian var lugn denna gång och var vaken i 5-10 minuter. Beata stannade en timme innan vi åkte ner till Lund och åt en god middag tillsammans innan hon var tvungen att ta tåget tillbaka till Köpenhamn.

Lotta och jag åkte tillbaka upp till Sebastian och dök upp lagom till att nattpersonalen startade sitt skift. Ny personal som vi inte träffat förut men de verkade jättebra. Det kommer vara två syrror och två uskor i salen denna natt. Sebastian har fått en ny kompis i sängen bredvid under dagen. Det är en fyra månaders bebis som har problem med sin hals. Hon är mycket livligare och ligger i sängen och jollrar när hon är vaken. Lite skrik och gråt blir det väl också men de är duktiga på att lugna ner de små.

Lotta klappar om lille Sebbe.

Vid 22-tiden så känner vi oss helt slut och packar ihop våra saker för att gå ner till patienthotellet och sova. Det har varit en bra dag. Lite besvikna att han inte fick slippa respiratorn men det är å andra sidan tryggt att den finns där som hjälp.

//Kennet




3 kommentarer:

  1. Han är så söt.. och det är skönt att se honom vaken lite..
    Glad att höra att ni gör lite utanför sjukhuset också..det behövs.

    Eleg på Mac.. håhåjaja. . Värdo..

    Stor kram till er alla tre ♡

    SvaraRadera
  2. Åh, vad fin han är! Det måste vara ett gott tecken att han är vaken!

    Frida hade respirator i tre dygn, trots att allt såg bra ut. Hon sov hela de tre första dygnen. Läkarna sa varje morgon att nu, idag, är vi säkra på att hon vaknar och börjar andas själv. Efter tre dygn var jag ett vrak och vi hade en sköterska som var helt fantastisk och såg hur vi mådde. Hon fixade så att jag fick sitta med Frida i famnen, respirator och slangar till trots. Jag satt i tre timmar och bara njöt. Sen var jag tvungen att gå och pumpa, kissa och äta. När jag lämnade rummet, vaknade Frida i sin pappas famn. 30 min senare kom jag tillbaka från min paus och möttes av glada tillrop att Frida vaknat och att respiratorn skulle bort bums.

    Ett tips till Lotta är att skippa i nattpumpandet. Man är helt utpumpad som det är ändå, på alla sätt och vis. Och vila är också viktigt för att orka med.

    Kram och tummar om att respiratorn försvinner idag!

    SvaraRadera
  3. Härlig läsning! All värme jag kan uppbåda till er alla tre. / F.

    SvaraRadera