lördag 12 januari 2013

En modig hjältinna

Fredag och helg för er som jobbar. Här blir dagarna lika och man är helt dag vill. Trots en jobbig start på dagen så har det ändå gått ganska bra. Sebastian syrsätter sig bra med den nya andningshjälpen och har varit lugn under större delen av dagen. Han fick till och med komma upp och ligga i Lottas knä under kvällen. Det var en riktig mysstund trots alla saker som är i vägen. Det var verkligen bra både för Lotta och Sebastian att få lite hudkontakt med varandra.

Sebastian ligger i mammas knä

Ni som läst tidigare inlägg kan kanske få för er att Lotta är ett nervvrak vid det här laget. Var lugna, hon är en riktig hjältinna i mina ögon. Modig som få. Visst blir hon helt till sig av oro när vi får jobbiga besked men är snart tillbaka vid Sebastians sida och vakar över honom som en lejonhona. När sjuksystrarna håller på och vänder honom eller bäddar rent så plingar alla varningslarm som finns och alla parametrar på skärmarna runt omkring oss antar skrämmande låga värden. Då brukar jag göra en time-out och glida ut i korridoren tills de är klara. Mitt hjärta klarar inte det. Jag är för gammal för sådant här. Men inte Lotta, hon tar i och hjälper syrrorna att bädda eller byta dåliga elektroder. Vi kompletterar varandra bra. Jag sköter kommunikationen med läkarna bättre för då blir Lotta totalhispig medan jag är lugn och väldigt intagande. Lyssnar och värderar, frågar om något är oklart. Sen kan jag i lugn och ro förklara för Lotta eller söka efter mer information på nätet.

Tro nu inte att jag smiter iväg hela tiden. Nä då, jag tar varje chans att få lite tid med Sebastian. Men jag föredrar att maskinerna omkring mig är tysta.

Pappa håller ett öga på sonen

Vi stannar kvar till 22:00 denna kväll. Det sista som sker är som vanligt personalbyte då natten kommer vid 20:45. De har rapportering fram till 21:15. Sen vill vi stanna en stund för att se vilka som ska jobba och få en feeling för hur de verkar vara. I natt är det tre syrror som vi träffat förut och gillar. Jag får mata Sebastian via sonden. Han äter 40 ml bröstmjölk var tredje timme. Den här gången får han i sig 35 ml innan han kräks upp en del av det. Så det blir till att bädda rent.

När han  väl är nerbäddad och kommit till ro igen så är det dags för oss att gå till hotellet och sova. Vi tar som vanligt ett par "nattmackor" och glor lite på TV. Lotta pumpar ut lite mjölk och går sen och sover. Jag skriver lite på bloggen innan det är dags för mig att krypa ner. Nu håller vi tummarna för att röntgenbilderna ser lite lite bättre ut i morgon när vi kommer upp på avdelningen igen.

Sebastian nedbäddad för natten med sin "kälg" bredvid sig.

//Kennet