Dålig timing...

En del personer är helt jävla rubbade. I natt var det någon som brutit sig in i vår bil. Det fanns ingenting i bilen att stjäla så det blev väl en besvikelse för svår att hantera för den svagsinte. Personen tog ut sin besvikelse på bilens inredning. Samtliga spakar runt ratten är bortbrutna. Till följd av det så måste någon typ av kortslutning uppstått så det går inte att starta bilen, det ser ut som ett flipperspel på instrumentbrädan om man sätter på tändningen.

Alla spakar runt ratten är bortbrutna

Inbrott i bilen dagarna innan vi ska åka ner till Lund

Försökte få tag i försäkringsbolag och verkstad men allt är stängt till på onsdag. Då ska vi enligt plan ta bilen ner till Lund...dålig tajming. Vi får åka lite senare än planerat och först se till att bilen blir bärgad till verkstaden först. Tur att man har en snäll ex-fru som lovat att hämta ut bilen när den är klar.
Personen som gjorde inbrottet är inte bara kriminell utan även uppenbart klantig då han "glömde" kvar tre nytagna passfoton i bilen. Dessa ska överlämnas till polisen på onsdag så får vi se om de via dem kan hitta honom. Det framgår att bilderna är tagna i en fotoautomat i Tyresö och betalda med kort. Det borde räcka för att med lite fotarbete få fram vem det är.

Passfoton som inbrottstjuven lämnat efter sig i bilen 

Vecka 39

I övrigt så tar vi det ganska lugnt just nu. Lotta har haft migrän de senaste dagarna men den verkar tack och lov ha gett med sig nu. Inga förvärkar eller sammandragningar ännu så det ser, peppar peppar, ut som om Sebastian vill vara kvar i magen ett tag till. Den största oron är annars att han ska få för sig att födas tidigare än beräknat. Imorgon är det nyårsafton och den kommer vi att fira själva tillsammans med Sacco, vår schäfer.

Nu börjar det verkligen synas att det snart är dags för Sebastian att födas

Lotta och jag önskar alla ett riktigt Gott Nytt År!

//Kennet

Det drar sig samman...

...på mer än ett sätt. Vi är nu i vecka 37 och det märks nu allt mer tydligt att det snart är dags. Det är både en fysisk förberedelse med sammandragningar som tränar upp muskulaturen i livmodern men även mentalt. Det är en hel del funderingar kring förlossningen. Vilka alternativ finns att tillgå för att lindra smärtan? Vilken position vill hon föda i? Lotta har en bok hon fick på barnavårdscentralen där förlossningen och tiden omkring denna behandlas. Den tummas en hel del just nu.

Lotta Löfwall gravid i vecka 37

Naturligtvis är det en hel del funderingar kring Sebastians hjärtfel och allt som ska fungera kring det också. Vi har flera gånger diskuterat vilket datum vi ska åka ner till Lund. Det kan nog bli så att vi åker lite tidigare än planerat för att vara på säkra sidan. Det är svårt att veta hur mycket is i magen man ska ha.

Vi har också förberett oss rent praktiskt, både hemma och på jobbet. Hemma har det blivit en jättefin ny bänk monterad i badrummet där vi ska kunna ha skötbordet. Blocket och auktionshusen på nätet granskas flitigt då vi letar efter en matta till vardagsrummet. Det kommer säkert bli en hel del gosande på golvet och då är det inte så mysigt att behöva vara direkt på parkettgolvet. Sovmöjligheter är en annan sak som diskuterats. En separat säng eller i vår säng? Till en början får det bli i vår säng. En vän skänkte oss ett fint "baby nest" som man kan placera i sängen. Det är slags madrass med kanter som ska förhindra att man rullar på barnet i sömnen. Det blir säkert bra.

Utrustat oss har vi också. Lottas syster försåg oss med barnvagn och en rockatott plus en massa andra saker som gått i arv. I helgen var vi också på kombinerad fika och shoppingtur hemma hos goda vänner. De har startat upp en liten affärsverksamhet där de säljer en prenumerationstjänst till nyblivna föräldrar. En gång i kvartalet får man en låda som innehåller barnartiklar som är 100 % garanterat eko och giftfria. Det är jättefina saker de säljer och jag kan varmt rekommendera ett besök på deras hemsida http://www.rekostart.se/.
Vi plockade ihop en massa bra saker t ex giftfria nappar i naturgummi, nappflaska i glas och naturgummi, matlådor i rostfritt stål, träbestick, tygblöjor och kläder i ekologisk bomull. Toppen.

På jobbet har vi bägge två börjat lämna över våra arbetsuppgifter till de som ska över under vår frånvaro. I Lottas fall lite längre men även jag kommer nog bli borta ett tag. Torsdagen den 20/12 är sista arbetsdagen på kontoret men jag kommer arbeta en del på distans är planen. Vad var det Churchill sa? Plans are of little importance, but planning is essential.

Pappa Kennet

Jag för egen del har gått och oroat mig en del senaste månaden. I slutet av oktober var jag till vårdcentralen för att kolla upp värk i sidan som jag dragits med ett tag. I samband med det tog de en del prover, bland annat ett PSA-test för att utesluta eventuella problem med prostatan. När svaret kom så var det precis ovanför gränsvärdet för när socialstyrelsen anser det befogat att göra vidare undersökningar. Så nu ska jag till en specialist för vidare undersökningar. Det är svårt att få tider till dessa specialistmottagningar har det visat sig. Fick först en remiss till Sabbatsbergs sjukhus men efter att inte hört något från dem på över en månad så började jag kolla runt lite. Sophiahemmets urologklinik verkade ha bättre med tider och efter ett samtal till husläkaren fick jag även en remiss till dem. 

Idag pratade jag med båda mottagningarna och ingen av dem kunde klämma in mig innan det är dags att åka till Lund. Så det får bli när vi kommer tillbaka i februari. Det hade varit så skönt att få det ur världen innan vi åker.

Vi hörs,

//Kennet

På återbesök

Idag var vi på Karolinska för att titta till Sebastian en sista gång innan vi åker ner till Lund. Vi träffade både Sven-Erik Sonesson från barnkardiologen och Peter Connor på CFM (Centrum för Fostermedicin).

Peter började med att titta på tillväxten och konstaterade att Sebastian växt rejält sedan vi var där senast för två veckor sedan. Han är nu uppe i 2400 gram vilket är helt normal. Det känns skönt. Sven-Erik tog sedan vid och tittade på hjärtat. Men plötsligt blev Lotta alldeles snurrig och illamående. Hon fick lägga sig på sidan ett tag och Sven-Erik förklarade att om man ligger på rygg så trycker foster och livmoder på övre hålvenen vilket kan försämra cirkulationen och göra en yr. Kroppen utsöndrar också stresshormoner vilket skapar illamående. Efter en stund i sidoläge blev det bättre men det vara svårt att få tydliga ultraljudsbilder i den positionen. Sven-Erik ville inte plåga Lotta mer så han nöjde sig med det han sett. Ingen förändring sedan tidigare.

Vi bad om ett par bilder med 3D funktionen påslagen och det fick vi. Det är ganska otydliga bilder men visst kan man väl ana ett lite bebis ansikte kika upp mot oss.

Vi pratade en del om resan ner till Lund och att det kanske är bra att åka ner lite tidigare om vi känner oss oroliga. Vi får se hur det blir med det. Det finns ingenting som håller oss kvar här i stan men hemma är alltid hemma.

Det börjar bli rejält tungt för Lotta nu. Foglossningen i bäckenet gör att hon får ont efter att ha varit stilla en stund. Det går inte fort framåt när vi ska ta oss någonstans. Men hon är tapper och klagar inte mycket fast det syns att det gör ont. Vi får se hur länge det fungerar att jobba. Om jag fick bestämma så skulle hon ta det lite lugnare nu men det vill hon inte.

Nej, nu ska vi se till att få syskonbarnen som är på besök i säng för natten. Sen blir det kanske lite lugn och ro innan det är dags att sova.

//Kennet

Vecka 35

Det går fort nu. Bromsarna tar inte heller. Det är mindre än fem veckor kvar. Det kommer bara säga swish och sen är det dags. Lotta nojjar allt mer. I natt drömde hon om Sebastian och att hon glömde bort att mata honom under flera dagar. Hur hon glömde bort honom på olika ställen. Hemska drömmar. I veckan så ringde de från Lund. Det var Valentina, en barnmorska från Lunds kvinnoklinik som kontaktade oss. Till en början så blev Lotta lite stressad av samtalet, troligen pga av någon slags personkemi/kulturskillnad. Det kom kejsarsnitt på tal som om det vore det självklara valet i vår situation. Men våra läkare har hela tiden sagt att det är bättre med en normal förlossning. Sedan lät det som om hon tyckte att den 2 januari då vi planerar att komma ner var i senaste laget. Men efter en del dividerande så löste sig det och vår plan står fast. Normal förlossning och ankomst Lund den 2/1.

Sebastian

Sebastian har nu fixerat sig med huvudet nedåt. Han ligger därinne upp och ner och sparkar med benen. Vi hittade en bild som visar ungefär hur han kan tänkas ha det därinne just nu.

Senast vi var och gjorde en tillväxtkontroll så var Lotta i vecka 32+5. Då var han ungefär 40 cm lång och vägde 1 864 gram. Han ligger lite under den ideala tillväxtlinjen men det är inget att oroa sig för enligt läkarna.

Lotta

Fru Löfwall i vecka 35

Lotta har nu gått upp ca 10-11 kg. Hon har en perfekt liten kula och man kan knappt ana att hon är gravid sett bakifrån. Om hon står still vill säga. Så fort hon går så råder det ingen tvekan. Det påminner om en ankas vaggande gång. Lite problem med foglossning gör det smärtsamt att komma upp ur sängen eller soffan efter att ha varit stilla en stund. Jag tycker att hon är jätteduktig och tapper. Nästan inget gnäll och gnöl alls. En del pustande, stönande och stånkande men det är bara charmigt.